En av mina vänner har nyligen auktionsledes inhandlat ett kopplingsrelä för automatiskt ringverk vid vägövergångar. Ringverket är en enkelt utförd vägskyddsanläggning med enbart ljudsignaler, således en D-anläggning enligt dagens svenska terminologi.

Apparaten saknar märkligt nog alla former av tillverkarinformation. L M Ericsson har alltid varit noga med att märka sina produkter. Kan det möjligen vara en vid järnvägens egen verkstad tillverkad "piratkopia" av ett L M Ericsson-relä?

Apparatens front har följande utseende utan kåpa:

Man ser skruvhålet för kåpan i bottenplattan.

I den här bilden ser man kontaktverket:

Kontakterna är något slitna av användning men reläet fungerar och är i synnerligen gott skick.

Ringverksanläggningarna är utförligt beskrivna i Signalbolagets katalog, del XVIIa1 (Stockholm 1919). I katalogdelen kan man bl.a. läsa följande:

Anläggningen styrs således av rälskontakterna I, II och III. En intressant detalj är att apparaten fungerar enligt tågräkningsmetoden som även tillämpas vid vissa moderna vägskyddsanläggningar. Jag hänvisar exempelvis till den av mig översatta artikeln på sida 4 och 5 i NJT 2/2021.

Nu kommer några frågor:
1) Hur länge förekom denna rälskontaktstyrda anläggningstyp i Sverige? (D-anläggningar utförda enligt nutida principer existerar fortfarande.)
2) Hur många anläggningar existerade och på vilka slags banor?
3) Finns ytterligare kopplingsreläer av samma eller liknande konstruktion bevarade i exempelvis Järnvägsmuseets samlingar eller vid någon museibana?
4) Hurudan tillverkarinformation har eventuella övriga bevarade reläer eller är de lika anonyma?