Visst var det ett prydligt lok!
Jag har inte hittat mycket skrivet om det, bortsett från Tore Nordins avsnitt i Svenska Ellok och något i skrifter om TGOJ.
Det togs ju fram lite underhand av ASEA, eftersom man där plötsligt fick en paus i leveranserna av lok till SJ. Det är naturligt att ASEA skapade Bt som en teknisk kombination av Ma-loket (motorer, drivhjul, hålaxlar mm) och Da-loket (reglersystem). Man undrar om det inte borde varit intressant för SJ att i stället för den stora leveransen av Da-lok från 1955 skaffa Bt-lok, som ju mer motsvarade moderna krav. I och för sig hade SJ före det skaffat ett 30-tal Da-lok, där man hade nyttan av att de kunde ombalanseras för 15 t axellast. Men den fortsatta leveransen?
Vad vet vi om Bt-lokets egenskaper i praktisk drift? Var de robusta eller underhållskrävande? Vad kostade de i inköp jämfört med Da? Hur var gången i spåret? Den något höga axellasten borde väl egentligen inte varit något hinder; det handlade ju om hålaxeldrift, som gav jämna vertikalkrafter mot spåret.
Sven B