Lite OT men har med asfalt att göra. Vid byggandet av E4 genom Jönköping i mitten av 1960-talet lades ett mycket tjockt asfaltlager (ca 20-25 cm om jag minns rätt) mellan grusbärlager och det slutliga asfaltlagret där vägen gick över ett lite sankt område vid Rocksjön. Var det för att stabilisera vägkroppen?

Det är ju svårt att veta hur de tänkte för 50-60 år sedan, men det kan säkert ha varit avsikten. Bra eller dåligt? Har vägsträckan varit drabbad av sättningar eller andra skador, mer än andra vägar?

Man ska ju veta att anläggningsbranschen är en krokodildamm, och så även leverantörssidan till densamma. På beläggningssidan i Sverige, och i resten av Europa (och kanske i hela världen) har asfaltbranschen och betongbranschen klöst ögonen ur varandra om att få leverera.

Sen har vi oljeindustrin som vid raffinaderierna alltid fått "sumpen" kvar efter att ha kokat fram bensin och diesel, flygfotogen och thinner, lacknafta och paraffin och massor av andra fraktioner. Det där allra sista, som stannade längst ner i retortrarna, som varit för tjockt och för dåligt för att ens göra beläggningsasfalt av fick bli "anläggningsasfalt" eller vad det nu kallades av olika leverantörer.

"Sälj på nån motorvägsbyggare skiten! Hitta på nått bra användningsområde! Säg att det krävs tjocka lager!!" :-D :-P

Som miljöhandläggartyckarexpertspecialistgissaringenjör så reser sig nackhåren när jag hör kombinationen av "asfalt", "tjocka lager" och "före ca 1970". Då kryssar jag i rutan "gravt cancerogena polyhokuspokus" direkt innan jag drar ett VMA före samtalet till landshövdingens folkhälsokatastrofsekretariat. :-| :-P

Sa´ru att Vättern är vattentäkt för en miljon pipl dännäneromkring? Är Tegnell informerad!?

Min vän Wikipedia berättar mera:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tj%C3%A4rasfalt

Va? Eurå, jag kan hosta upp en hyllmeter facklitteratur också, men den kräver nog minst en civ.ing Kemi för att ta till sig. Wikipedia sammanfattar skapligt, serru!