Hur forskar man i framtiden? (Arkiv/forskning/litteratur)

av Thomas Tell @, Vallentuna, onsdag, oktober 20, 2021, 20:27 (48 dagar sedan)

Gör en egen tråd av detta.

Säkrast är nog om allt sparas tryckt på papper. Då finns det en chans att det kan finnas kvar i århundraden.


Fast ändå inte, den mängd information som produceras numera är så gigantisk att den utskriven på papper skulle förbruka dels groteska mängder skog, dels fylla ett utrymme som riksarkivets samtliga lokaler på ganska kort tid, sannolikt bara några få år.

Dessutom skulle inte ens det mest sofistikerade söksystem - om datoriserat eller ett kartotek - vara till någon större nytta, för den massan skulle vara så gigantisk att den möjligen skulle finnas kvar, men vara nästintill helt oåtkomlig för historiker och andra.


Hur gör då framtida historiker när det inte finns något eller att materialet är för stort att leta i?

Mitt närmsta exempel är att Roslagsbanans föreskrifter och tidtabeller bara finns i elektronisk form. Vem spar dem i alla olika versioner och utgåvor.
Detta är bara ett litet exempel.
/tell


Nja, inget av de två sakerna var ju något jag sa, det jag sa var att det skulle vara omöjligt att spara dagens dokumentmängd på papper, och likaledes omöjligt att hantera den mängden också om den fysiskt existerade på papper.

Jag sa dock inte att saker inte sparas, bara det att sparandet är digitalt. Det ger en del andra utmaningar, med kompatibilitet etc, fast samtidigt så har jag en stark känsla av att den farhågan kraftigt överdrivs.

Litet får jag ibland intrycket att det är litet som att den som själv sparat i ett format tror att när det formatet blivit obsolet så kommer ingen någonsin mer att kunna läsa det formatet, men det finns absolut inget som säger att det blir på det viset; flera gånger har teknikutvecklingen överraskat dem som trott att det skulle vara slut med åtkomsten till det gamla. Jag tror att en oerhörd mängd material från vår tid och det som ännu är framtid kommer att bli kvar till "sin" eftervärld även i fortsättningen.

Om materialet är för stort får man begränsa sitt forskningsfält, men den situationen föreligger mycket ofta redan idag och har gjort det under många decennier av pappersbaserad historieforskning också, så det är i sig inget nytt, och dessutom är det på sitt sätt ett ganska behagligt problem.

(En parallell är de ödesmättade och domedagssäkra profetior som ibland hörs här om att det kommer att bli omöjligt att köra veterantåg i framtiden; sedan lyckades Jvm sno ihop ATC på ett ånglok, och det skulle inte förvåna mig ett dugg om någon i något läge lyckas fixa till en prismässigt överkomlig lösning på att ECTS-anpassa äldre fordon också, men den som lever får se.)


Jag får - för en gångs skull kanske - hålla med Mattias!

Jag vill bara tilllägga att när så mycket material är tillgängligt direkt från min dator är det mycket lättare att skaffa information - jag kan till exempel med "ett knapptryck" hitta såväl busstidtabeller från Länstrafiken i Norrbotten som tidtabeller för Amtraks tåg i Kalifornien. Det var lite svårare för 20-30 år sedan! Och om jag vill spara denna information för framtida forskning så är det lika lätt att göra det.

Sidospår:
- Finns det exempel på att någon objektivt sett viktig information försvunnit genom att det media eller det format den sparats på/i blivit "oläsbart"? Till "objektivt sett viktig" räknar jag till exempel inte en adressbok jag hade på en gammal Nokiatelefon...

funderar
Thomas K Ohlsson

Jag kan hitta hundra år gamla tidtabellsböcker men inte den från förra året. Jag kan hitta hundra år gamla föreskrifter om ombyggnad av fordon men inte från förra året. Jag kan hitta hundra år gamla spårplaner men inte de nuvarande. Det finns mycket gamla trafikföreskrifter att få tag på men sparar någon dagens alla versioner och ändringar?

Men vem sparar alla tidtabeller, föreskrifter, korrespondens och ritningar m.m. m.m. som bara finns i digital form? Vi vet ju inte vad framtidens forskare vill söka i.
Vi som privatpersoner har ju inte möjligheten att spara allt som borde sparas. Sparar de stora järnvägsföretagen någonting för framtiden? Bryr sig de stora aktörerna överhuvudtaget? Det är ju företagshemligheter, eller?

Jag tycker synd om framtidens forskare och det gäller inte bara vårt smala område.
/tell


Hela tråden:

 

powered by my little forum