Jag kan hitta hundra år gamla tidtabellsböcker men inte den från förra året. Jag kan hitta hundra år gamla föreskrifter om ombyggnad av fordon men inte från förra året. Jag kan hitta hundra år gamla spårplaner men inte de nuvarande. Det finns mycket gamla trafikföreskrifter att få tag på men sparar någon dagens alla versioner och ändringar?

Men vem sparar alla tidtabeller, föreskrifter, korrespondens och ritningar m.m. m.m. som bara finns i digital form? Vi vet ju inte vad framtidens forskare vill söka i.
Vi som privatpersoner har ju inte möjligheten att spara allt som borde sparas. Sparar de stora järnvägsföretagen någonting för framtiden? Bryr sig de stora aktörerna överhuvudtaget? Det är ju företagshemligheter, eller?

Jag tycker synd om framtidens forskare och det gäller inte bara vårt smala område.
/tell

Nu tycker jag att du rör ihop två olika frågor till en. Den ena är vilka format som används och den andra är vilka dokument man överhuvudtaget har tillgång till.

Vad gäller tillgången till data, så är ju körplanen (tidtabellen) för varje tåg en allmän handling som är upprättad hos (Trafikverket) respektive inkommen till (Region Stockholm) en myndighet. En körplan, i synnerhet en gammal sådan, har ju typ noll sannolikhet att uppfylla något skaderekvisit, därmed är den också en offentlig handling, som ska lämnas ut på begäran. I praktiken publiceras ju alla data, men det är stora mängder att ladda ned om man vill spara allt…

Vad gäller formatet, så tycker jag att det mest musealt korrekta sättet att spara den väl egentligen vore i det dataformat som den användes i systemet, sen är ju nästa sak hur man bevarar dess läsbarhet. På den punkten tycker jag att det börjar bli dags att musei-världen rycker upp sig lite och slutar säga "Det är kört, vi klarar inte data, vi koncentrerar oss på att bevara allt som byggdes och trycktes fram tills datorerna infördes" och börjar fundera på hur man ska bevara och använda dessa data i stället: