SJK räddningen (Arkiv/forskning/litteratur)

av Mattias Jansson @, torsdag, oktober 21, 2021, 22:49 (47 dagar sedan) @ arjesko
Redigerad av Mattias Jansson, torsdag, oktober 21, 2021, 22:54

Och vem ska göra dem tillgängliga, göra dem sökbara, organisera o bekosta lagringsutrymme osv.
Om jag fotar ett Hector Rail timmertåg kommer förmodligen ytterst få människor kunna berätta något mer om tåget än lokets nummer och namn. De ser ett lok men resten?

Trenden att hyra och leasa gör ju inte saken lättare. Vi har haft problem med att spåra vad som hände i Vagnuthyrningsbolaget, AAEs vagnar i Sverige är definitivt inte lättare. AAE själva har inte full koll utan har blandat ihop vagnar i de otaliga omnumreringarna som skett på olika verkstäder runt om i Europa.

Nåja, den historiska verkligheten om vi håller oss till fotografier har hela tiden varit att de flesta inte blir sparade eller tillgängliggjorda.
Aldrig någonsin under järnvägens historia om vi ska begränsa oss till vårt lilla intresseområde har så många foton allt från 1800-talet och framåt in i nutiden funnits tillgängliga, med bättre och sämre dokumentation. Som jag ser det finns det inte mycket som pekar på att allt detta skulle gå förlorat eller försvinna.

Och vad gäller enskilda fordonsindividers identitet så är det trots allt inte den enda infallsvinkeln på forskning. Om (och inte heller det behöver vara givet) det blir knepigt att hålla koll på exakt vad som händer med varenda godsvagn så kanske inte fältet järnvägshistoria står och faller med just den saken.

Jag är fortsatt fullkomligt övertygad om att en så gargantuansk mängd material kommer att finnas för framtida forskare att gräva ned sig i att det inte kommer att bli ett problem att hitta forskningsuppslag. Allt kommer inte att vara möjligt att få tag på, men så är det idag också, och så var det i ännu högre grad förr om man nu inte begränsar sig till exempelvis listor över järnvägsfordon.

Ur en synvinkel har det aldrig varit så lätt att forska som idag. Jag har till exempel en egensammanställd databas med uppgifter om öppnanden, ändrade ägarförhållanden, och i förekommande fall nedläggningar, elektrifieringar och spårviddsändringar för i princip samtliga allmänt trafikerade järnvägar i samtliga europeiska länder utom några få luckor, samt motsvarande för USA och en ganska stor del för Kanada. (Vi talar alltså 100% för merparten av Europas länder, över 95% för några europeiska med litet sämre täckningsgrad, samma för USA, och kanske 80-85% för Kanada.) Den har inte utvecklats ytterligare på närmare ett decennium, utan den växte i huvudsak fram ungefär åren 2001-2011, och det var en sak jag gjorde på min fritid, dvs utöver att arbeta och umgås med familj och vänner. (Det senaste decenniet har det tillkommit en del kompletteringar, men jag har helt enkelt haft annat att göra också.) Den innefattar någonstans mellan 60 000 och 70 000 uppgifter, jag vet faktiskt inte exakt.

Utan nätet till hjälp hade jag knappast ens under en hel livstid kunnat sammanställa en sådan kunskapsmassa. Aldrig. Jag hade behövt resa runt till massor av arkiv i kanske 40-50 länder, tillbringa så mycket tid, köpa så många böcker och lägga ned så mycket pengar på det att jag hade behövt vara flerfaldig miljonär för att ens i teorin ha en chans.

Visst, just den saken hjälper kanske inte den som saknar just en viss pusselbit, men den realiteten har alla historieforskare levt med i alla tider, och sammantaget sett påstår jag att den t o m är mindre idag än någonsin tidigare.

Och digitala kompatibilitetsfrågor och lagring, som sagt vet ingen något om framtiden, men hittills har som jag nämnt i andra sammanhang rätt många sådana farhågor kommit på skam. Men den som lever får se i vanlig ordning.


Hela tråden:

 

powered by my little forum