Eller till och med följdfrågor föranlett av ett svar på en tidigare följdfråga:

Oskar F skrev följande:

Och Arne Hällqvist (Pendeltåg i Stockholmsområdet, 2008, s 98) har svaret:
"Dörrar fanns i ändarna för att kunna användas av tågpersonalen vid gång mellan olika tågenheter. Huruvida dessa dörrar verkligen behövdes rådde det viss osäkerhet om. Vid leveransen saknade dörrarna handtag liksom övergångsskydd och övergångsbryggor."

En anledning till att tågpersonalen skulle ha möjlighet att röra sej mellan enheterna är biljettvisering.

- Men förekom ombordvisering på de lokaltågsträckor kring Stockholm där dessa tågsätt användes?

Tågen rullade i Stockholmstrakten fram till 1970. Jag flyttade till Kallhäll 1965 men jag kan inte minnas att jag någonsin såg dessa vagnar på Kungsängslinjen.

- I vilken trafik användes vagnarna?

Det fanns endast tre exemplar av dessa tågsätt. Jag förmodar att åtminstone i högtrafik räckte det inte till med endast en enhet i ett tåg, utan två sammankopplades. Men då blir ju en "över"...

- Fanns det turer där det även i högtrafik räckte med en X6-enhet?

(Det är möjligt att svaret på alla mina frågor finns i den ovan omtalade boken, som jag inte riktigt förstår varför jag inte köpte när den kom ut... Kanske berodde det på att mitt järnvägsintresse vid just denna tidpunkt mer utövades genom att åka tåg än att läsa om dem?)

funderar
Thomas K Ohlsson

Ett glasklart minne är min ankomst till Stockholm i Oktobet 1963, tittar på Stockholm C och ser ett Xoa6 , en tågtyp jag aldrig sett och ett utrop ”pendeltåg till Tungelsta”. Hade inte hört uttrycket pendeltåg och inte heller Tungelsta.

Någon gång ska vara den första. Commuter train är väl det engelska uttrycket. Oklart om det är passageraren eller tåget som pendlar?!?