Den vintern 1965/1966 gick till historien som en av de värsta i modern tid med sträng kyla då "brunloken" fick ställas av i mängder p.g.a skador med sönderfrysningar, då fick de dra fram de gamla hederliga ångloken B bl.a och dra godstågen på bl.a Alvesta -Kalmar inkl. Karlskrona, de räddade många inställda tåg men då fanns det fortfarande en hel del ånglokskunnig ps. kvar i tjänst samt ett flertal fungerande ånglok, det var en pampig syn att beskåda och jag var 20 år gammal och njöt av synerna av häftiga ångslag och doften av stenkolsrök för att inte rysa av välbehag av när förarna drog i ångvisslan. Ja visst är man en aning galen och detta har följt mig i hela livet och inget som jag ber om ursäkt för när jag började som lokförare ett antal år senare. Det går inte att förneka att det är något speciellt med den enorma inre kraften i ett ånglok. Palle i Vika;-)