Som jämförelse snappade jag upp någonstans att enligt specifikationen för SJ ånglok litt B var minsta radie 91 meter.

Uppgifter om minimiradie för järnvägsfordon brukar ange den minsta radie som ett ensamt fordon överhuvudtaget kan passera. Det är alltså bara aktuellt på verkstadsområden och liknande.

Uppgifter om minimiradie för spårvägsfordon brukar däremot avse hopkopplade fordon och i trafikspår om det inte anges ett värde för depåspår (underförstått tom vagn) och ett annat för trafikspår.

Denna skillnad i definitionerna kan lätt medföra missförstånd, förvirring och extrakostnader.

Stockholms Spårvägar hade minimiradie 17 eller 18 m, jag har inte riktigt kommit underfund om vilket. Så små radier behövs t e i gatuhörn men även på depåområden. Moderna spårvägar kan ha betydligt större minimiradie, t.ex. 25 m/35 m/40 m vilket naturligtvis är tekniskt mycket bättre men kan betyda att man inte kan bygga spårväg i en gammal stad.

Som jämförelse så har spårvägen i Basel minimiradie 12 m (meterspår) och Lissabon 9 m (900 mm spårvidd).

För att återknyta till Djursholmsbanan och Slottskurvan så uppfattades Djursholmsbanan (Eddavägslinjen) åtminstone halvt om halvt som (ång)spårväg från början.