Det andra kurvhjulet satt tidigare på semafor D, utfart på normalspåret mot Vetlanda.
Hjulet manövrerar en kontakt som tänder den nyare signal D som var en ljussignal. Båda hjulen manövreras med samma signalvev. Anledningen till bytet till ljussignal var antagligen att man ville visa "två gröna" i utfarten och det kunde inte den gamla signalen med bara en vinge.

Var det inte också så att den bakomliggande orsaken till behovet av ljussignal var möjlighet till obevakad körning på normalspåret?

Hur menar du då? Det var väl inte krav på ljussignaler (eller utfartssignaler överhuvudtaget) för obevakad körning?

Jodå, i vart fall om man ville ha obevakad vändstation behövde det finnas en utfartssignal som visade "kör". Förmodligen var ställverket så konstruerat att man inte samtidigt kunde få "kör" i infarts- och utfartssignal. Genom att sätta upp en ljussignal kunde man komma runt detta.

Det där förstår jag inte ett skvatt av. Av föregående inlägg framgår ju att man behöll linmanövreringen av signalen, även efter att den blivit en ljussignal.

När stationen var bevakad, ja, men sedan måste man ha kompletterat med ett relä för obevakad körning. Detta hade då som främsta funktion att ge "kör" samtidigt i både infarts- och utfartssignal i Vetlanda-änden.

Ett relä för att koppla förbi ställverksförreglingen ....?

Obevakad körning med samtidig infart från båda hållen brukar lösa i den mekaniska förreglingen. Varför inte samma lösning men med tre semaforer?

Jag vet inte säkert, men min minnesbild är att ställverket inte medgav att ha både infartssignal och utfartssignal i "kör" samtidigt. Smalspårssemaforerna skulle dock visa "stopp" så de var inget problem.

Sedan får man betänka att man ville ju inte att det i bevakat läge skulle vara möjligt att ställa "kör" i utfart och infart samtidigt. Det kan ha varit den begränsningen som gjorde att man inte ville påverka ställverkslogiken.

Möjligheten till obevakad körning uppkom först när Åseda blivit ändpunkt på normalspåret.