Stort tack för alla intressanta inlägg!

En rysning av välbefinnande går över ryggen när man läser om något så prosaiskt som tågnummer, givetvis eftersom de påminner om det vi idag uppfattar som gamla goda tider. Ett litet exempel: farsan "tjänstgjorde" förmiddag. Snöoväder hade medfört störningar i tågordningen och då kommer han in i tjänstebostaden och ropar, ivrig som vanligt: "Olle, 104 är sena *, dom står i Rämshyttan men 4872 kommer in på tvåan för möte och kommer att gå härifrån cirka halv åtta så Du hinner in till läroverket i tid ändå. Gå upp i norra änden så att Du är plats i tid".

Slutligen får jag be om överseende med denna orgie i nostalgi som för ovanlighetens skull varken innehåller "löbb" eller "ax. avst." men det ska inte upprepas!:-)

Olle S

* PS.: Varför omnämndes alltid tågen med "dom" eller "de"? Var "lokfolket" det man avsåg med pluralformen?