Användning och driftserfarenheter? (SNJ) (Järnväg allmänt)

av L-G Hamberg, Thursday, December 02, 2021, 22:02 (848 dagar sedan) @ Micke Carlsson

Loken gick på SNJ i både persontåg och framför allt i "fjärrgodstågen" med olja , gotlandsgods m.m. samt i växlingen i Nynäshamn allt i mån av tillgänglighet. Medintressent vid anskaffningen var Nynäs Petroleum, som ibland kunde hyra ett lok för sin växling, vilket skedde så sent, som en tid under 1967. Tjänsten särskilt i "fjärrgodstågen" var stundtals hård för så små lok, som de faktiskt var. I godståget 7050 kördes med lokkoppling i mån av behov och tillgång, särskilt under åren 1952 till 1954 då SNJ 13 levererades på hösten. Under dessa är var det vanligen ännu ånglok i 7050 på onsdag och lördag.

De lågvarvande sexcylindriga motorerna var i grunden, om än med vissa förstärkningar desamma som Mak:s föregångare DWK hade använt i sin egen motsvarighet till de wehrmachtlok, som senare blev de vanliga DB och DR V36. DWK-loken betecknades V 36.3 vid DB och såldes vidare till privatbanor. På de lok, som SNJ köpte, och som av Mak tillsammans med NSB Di 2 kallades 575 C eller "Skandinavien" var överladdningen med Voiths Turbokompressor en nyhet av särskilt intresse. Växellådan var av Voith:s L 37 typ.
.
Motorn utvecklades vidare till MaK:s nya 6- eller 8 cylindriga standardmotor, som satt i bl.a DB V 65 ( 6 cyl.) och SJ T21 (8 cyl.). Reparationer, även större, behövdes i bland, men loken rullade på. Statens aktieköp i SNJ medförde möjlighet att hyra T21 en loktyp, som syntes mycket lämplig för SNJ. Vid SJ var T 31-orna udda lok, som möjligen kommit bättre till sin rätt i Hagalund än i Norrköping. Som mellansteg från Wehrmachttyperna till MaK:s och andra tillverkares standardlok med koppelstänger var de intressanta, tillkomna som de var då järnvägar och industrier vid nyanskaffningar i stor utsträckning ännu höll sig till ånglok.

Lars-Gunnar


Hela tråden: