Förhindra punktfrätning i ånglokspannan (Fordon: lok)

av Micke Carlsson, Wednesday, January 19, 2022, 11:25 (800 dagar sedan) @ mormorsgruvan

Kvävgas och koldioxid är inerta (icke-reaktiva) gaser som idag ofta används i tomrummet ovan vätskeytan på t ex oljecisterner just för att förhindra korrosion eller andra oönskade kemiska processer. I den syrefria miljön får man istället helt andra processer, som t ex bildandet av järnsulfidsvamp, som gärna självantänder när man väl släpper in syre förr eller senare, t ex i samband med underhåll av inertgas-systemet.

Vattenånga är också en inert gas, och fritt syre är avdrivet från ångrummet ovan vätskeytan. Prio ett på en svalnad men fortfarande vattenfylld panna är att hålla den tät så att inte omgivande luft kommer in (och därmed syre). Det är ont om så pass täta pannor, så en sådan föresats kan ha svårt att lyckas. Eftersom ånga tränger undan syre så är ånga ett utmärkt släckmedel, t ex vid mindre oljebränder.

Kvävgasfyllning används ibland på avställda industriångpannor för att bevara dem från korrosion orsakad av luftfuktighet.

Kvävgasfyllning kunde ju vara en idé på en långtidsavställd och tömd panna, men ganska bökigt på en tillfälligt avställd panna.

Pitting beror huvudsakligen inte på "rost" i vanlig bemärkelse utan på förekomsten av organiska ämnen i matarvattnet. Detta är ett av de främsta anledningarna till matarvattenberedning med hjälp av flockningsmedel i bassäng, man vill skilja ur organiska ämnen som orsakar pitting. Det har mer med järn och kol att göra än med syre, och en inert miljö gör varken till eller från, tryck och temp har större betydelse för processen. Pitting uppkommer främst under drift, inte vid avställning. Pitting kan uppstå även i pannor som går i kontinuerlig drift utan avbrott i åratal. I "olyckliga fall" har pannor drabbats av pitting redan efter ett halvårs kontinuerlig drift efter att en ny panna tagits i bruk.

Källa: ÅF pannskötarkurs 1990.


Hela tråden: