https://www.warwickshirerailways.com/lms/lnwrrm901.htm

Det mesta är redan sagt i tråden, men jag gör ändå en sammanfattning.

Semaforvingarna är indelade i tre grupper: en grupp till vänster (utan ringar på semaforvingarna), en grupp i mitten (med ringar) och en grupp till höger (utan ringar). Grupperna gäller för var sitt spår.

Ringarna på vingarna i gruppen i mitten har ingen särskild betydelse, utan de syftar till att tydliggöra och skilja de olika grupperna från varandra. ”Ringade” vingar användes ofta på spår som var avsedda för godståg.

Varje grupp har också en övre del och en nedre del. De två delarna är lika varandra, både i utformning av master och vingar och avseende vad vingarna visar för tillfället . Den övre gruppen är till för att kunna iakttas på stort avstånd, och den under för att kunna iakttas på kort avstånd. (Företeelsen kallas co-acting signals.)

Varje mast utgör signaleringen till en viss tågväg. Vi ser att gruppen till vänster kan signalera till tre tågvägar, medan gruppen i mitten och gruppen till höger kan signalera till vardera fem tågvägar. Masterna har olika höjd. Den mast i gruppen som är högst ger signal till den tågväg som har högst tillåten hastighet (”huvudtågvägen”). De övriga masternas placering och höjd i förhållande till ”huvudtågvägens” mast visar vilken ”siodtågväg” varje mast gäller för (t.ex. den första till höger om ”huvudtågvägen”) och antyder vilken relativ hastighetsnivå som gäller för den tågvägen. Det signaleras alltså vilken tågväg som är ställd, inte vilken hastighet som gäller för tågvägen. Tillåten hastighet för varje tågväg måste föraren hålla reda på genom sin i förväg inlärda linjekännedom.

De flesta masterna har två vingar: en övre, ”rakt avhuggen”, kallad stop signal, och en nedre, med ”fiskstjärt”, kallad distant signal. Några av masterna har bara en stop signal (se mer om detta nedan).

En stop signal kan visa danger (= fara, stopp) med vingen vågrätt och rött sken, eller clear (= klart, kör till den aktuella tågvägen) med vingen fälld snett nedåt och grönt sken. En distant signal kan visa danger (= fara, här: varsamhet) med vingen vågrätt vågrätt och rött sken, eller clear (= klart, ingen restriktion) med vingen fälld snett nedåt och grönt sken. En distant signal kan visa clear bara om dels den stop signal under vilken den är placerad också visa clear, och dels alla stop signals för tåget vid _nästa_ signal box (ställverk) visar clear.

(Kommentar: Fotot är från den tidsperiod före 1920-talet då en distant signal fortfarande var rödmålad och som nattsignal visade rött eller grönt, och då (också) dess restriktiva signalbesked fortfarande hette danger, trots att inte betydde "stopp här". På 1920-talet målade man distant signals gula och ändrade det röda skenet till gult, varvid det restriktiva signalbeskedet fick namnet caution (varsamhet).)

För ett tåg som närmar sig en grupp är det endast en mast som det kan visas clear från, vilket alltså innebär ”kör” till den aktuella tågvägen. Om distant signal närmast under samtidigt visar danger, måste föraren räkna med stopp vid nästa huvudsignal; om den visar clear kan han räkna med att det klart att passera nästa signal box’ alla signaler.

Om alla masternas stop signals visar danger, är gruppens betydelsen stopp, stanna före gruppen.

Gruppen i mitten och gruppen till höger har vardera två master utan distant signals. De torde reglera tågvägar som inte leder till någon följande signal box. Eftersom de verkar ha låg hastighet, skulle det kunna vara tågvägar till säckspår eller till en godsbangård.

Det måste vara en utmaning för en förare att läsa av signalerna, särskilt i mörker när föraren inte ens kan se vilka vingar som är ringade. Mitt i en "skog" av röda sken lyser ett eller två gröna sken. Är det i "min grupp"? Vilken tågväg är ställd? Är det rätt tågväg för mig, och vilken hastighet gäller? Är det "klart igenom", eller måste jag räkna med att nästa signal(-grupp) innebär stopp?
/up