Här sitter jag och hör godstågen dundra förbi utanför fönstret. Det vill säga, det är inga godståg. Banan här lades ner på 60-talet. (Östra Smålands järnväg. Närmaste station Hohult, några hundratal meter bort) Det är i stället stormen som låter som godståg, ungefär.
Men jag funderar ändå: Varför låter godståg mera än persontåg?

Jag har ett hemskt minne att referera till: I den yngre halvan av mitt liv gjorde jag mitt sista repmöte i mitten på 70-talet. Vi, våran pluton, blev anvisade en plats att sätta upp vårat tält. Den ena sidan begänsades av Västra stambanan och den andra sidan av en mindre väg i vinkel mot järnvägen. Det var alltså en järnvägskorsning där med bommar och ljudsignaler. Alla förstår säkert hur långa sovstunder man fick vara med om på den tältplatsen. Godståg från västra Sverige går ju huvudsakligen på nätterna. Och dom hörs. Så även signalen vid vägkorsningen.