Hej, apropå växelloksdiskussionen,så har en tanke grott i huvudet lite. Var det så att när T43 beställdes så var tanken främst att det var en linjediesel, eftersom då fanns ganska nya V3 och T21 i drift, medan när T44 kom var det tänkt främst för växling, och att det behovet då växt fram?

Anledningen till min teori är två. Dels tycker jag det framskymtar här och där i skrivelser och artiklar från 60-talet...men också plogarna.
T43 har helplog = lämplig för exvis linjer i norr, men kanske inte för växlarens fötter...T44 fick bara plogbillar och fick aldrig helplog.

Jmfr T41 som iofs inte fick någon vettig plog alls, men inte har några åkfotsteg. Definitivt en ren linjemaskin.

Låt diskussionen börja! :-)

/HP

****
Troligen. Enligt Jarnvag.net är det så.
Möjligen visade det sig olika behov av växling, på olika platser, så dessa lok även användes i växling.
I stockholmsområdet användet T44 på den lite tyngre växlingen på Älvsjö godsbangård, och i Bro, vid KFs centrallager t.ex.
Jodå, T41 har växlarfotsteg, men av en annan typ https://www.jarnvag.net/lokguide/t41 .
Även rena linjelok, som Rc m.fl. behöver växlarfotsteg. Det räcker att man ska lämna eller tillsätta någon vagn, i ett tåg, så uppstår ofta behov av att göra en kort växlingsrörelse. Då behöver växlaren/signalgivaren åka på fotsteget.

Vid ett tillfälle växlade jag med T44 på Älvsjö godsbangård. Vi gick ner till Västberga med loket, för att hämta några vagnar. Några vagnar stod, icke hinderfria, på ett annat spår. Jag var skymd av den långa huven, men anade att det var trångt, och saktade ner. Växlaren observerade inte vagnarna, som tog i T44:ans växlarfotsteg. Detta blev obrukbart, så lokbyte krävdes. P.g.a. lokbrist fick jag en V3:a. Det var ett kraftigt "nerköp". Det var med ett "nödrop" som växlingen klarades med det loket. Inte kul alls, men utan ena växlarfotsteget får man inte utföra växling.