Hej, apropå växelloksdiskussionen,så har en tanke grott i huvudet lite. Var det så att när T43 beställdes så var tanken främst att det var en linjediesel, eftersom då fanns ganska nya V3 och T21 i drift, medan när T44 kom var det tänkt främst för växling, och att det behovet då växt fram?

Anledningen till min teori är två. Dels tycker jag det framskymtar här och där i skrivelser och artiklar från 60-talet...men också plogarna.
T43 har helplog = lämplig för exvis linjer i norr, men kanske inte för växlarens fötter...T44 fick bara plogbillar och fick aldrig helplog.

Jmfr T41 som iofs inte fick någon vettig plog alls, men inte har några åkfotsteg. Definitivt en ren linjemaskin.

Låt diskussionen börja! :-)

/HP

****
Troligen. Enligt Jarnvag.net är det så.
Möjligen visade det sig olika behov av växling, på olika platser, så dessa lok även användes i växling.
I stockholmsområdet användet T44 på den lite tyngre växlingen på Älvsjö godsbangård, och i Bro, vid KFs centrallager t.ex.
Jodå, T41 har växlarfotsteg, men av en annan typ https://www.jarnvag.net/lokguide/t41 .
Även rena linjelok, som Rc m.fl. behöver växlarfotsteg. Det räcker att man ska lämna eller tillsätta någon vagn, i ett tåg, så uppstår ofta behov av att göra en kort växlingsrörelse. Då behöver växlaren/signalgivaren åka på fotsteget.

Vid ett tillfälle växlade jag med T44 på Älvsjö godsbangård. Vi gick ner till Västberga med loket, för att hämta några vagnar. Några vagnar stod, icke hinderfria, på ett annat spår. Jag var skymd av den långa huven, men anade att det var trångt, och saktade ner. Växlaren observerade inte vagnarna, som tog i T44:ans växlarfotsteg. Detta blev obrukbart, så lokbyte krävdes. P.g.a. lokbrist fick jag en V3:a. Det var ett kraftigt "nerköp". Det var med ett "nödrop" som växlingen klarades med det loket. Inte kul alls, men utan ena växlarfotsteget får man inte utföra växling.

Nja...det där är mer "klivaupppågångbordet-fotsteg". Tokiga åt hänga och åka med där foten måste stickas in 90 grader mot loket = du står med näsan in mot loket...och dessutom är du farligt nära plattformar och annat om man inte klättrar upp rejält.

T41-växlare HP

****
Jag har ingen erfarenhet av T41, men jag ser inget gångbord vid dessa fotsteg, förutom ett mycket smalt, på fronten.
Jag lutar nog ändå åt att det är där växlaren måste stå. Blir det trångt vid en plattform, så får man klättra upp. Det var ju inte alltid som allt konstruerades på bästa sätt.
Hur gör du, när du växlar med T41?

Visst är där ett gångbord, om än smalt. På länkade bilden ser man också loket i förhållande till en plattform, om än av lägre modell. Inga problem att stå på T41:ans växlarfotsteg vid passage av plattform, jämför höjden på växlarfotsteget på SV1:an bakom. Vid högre höjd på plattform får man precis som HJP skriver klättra upp ett steg, det kan man inte på SV1:an.

Nu användes aldrig T41 som växellok, iaf inte vad jag känner till, men växling förekommer ju med alla lok. Om det nu inte skulle vara växlarfotsteg, var var det då tänkt att växlaren skulle ta vägen vid t.ex rundgång eller inkoppling/urkoppling av vagnar vid stationer? Hytten? Promenera/springa?

https://www.svenska-lok.se/Fotos/MotorSJ/SJ_T41_201_1972.jpg

Jo visst KAN man åka där. Men bekvämt är det inte och som sagt plattformskanter får man se upp med. Enligt min åsikt kan man åka kortare bitar, men det är defenitivt inte tänkt för någon mer omfattande form av vxl./HP

Det är väl helt enkelt så att man inte tänkte så bra på arbetsmiljön där.

Ett fotsteg bör väl normalt vara gjort så att man kan stå på fotsteget med hela kroppstyngden, det går inte på T41 utan man måste använda armarna för att med kraft hålla upp en stor del av kroppstyngden. Även signalgivning försvåras pga detta.

Att klättra upp på gångbordet gör inte saken bättre heller - då måste man böja sig ner på ett konstigt sätt för att hålla i sig i handtagen, plus att det verkar kunna bli en rätt så hal yta av bilden att döma.