I Banlära, band 2, visas två metoder för att ansluta en semafor till genomgående linor från ställverket: den ena påminner om differentialen i en bil medan den andra (från Max Jüdel) använde saxlänkar.

Detta får mig att undra:
1. hur vanligt var detta i Sverige?
2. när försvann den sista anläggningen med resp. typ?
3. de i boken visade semaforerna är envingade. Åtminstone den differentialliknande mekanismen skulle fungera även med två vingar, men hur var det med saxlänkarna?