Med genomgående linor torde Andres W mena att samma linslinga styr en infartssignal(semafor) och skivförsignal.

Jag har fått intrycket att "kompensationshjul" var den vanligaste lösningen. Se ritningar från ekeving.se Kompensationshjul
Linrörelse vid linbrott
Båda varianterna har, om jag har förstått det hela rätt, har till uppgift att se till att försignal och infartssignalernas kurvhjul inte kommer i otakt.

En mekanisk ledning/linslinga som enbart styr en semafor är ju i regel belastad med vikter i ett så kallat spännverk. Spännverkets syfte är att kompensera för linornas värmeutvidgning. Eftersom en mekanisk ledning består av två linor (egentligen en slinga) antar man att båda linorna förlängs lika mycket. Alltså kommer spännverkets vikter inte riskera att ändra signalbilden.

Om man däremot bygger upp en mekanisk ledning som börjar vid ställverket, går via spännverk, via kurvhjul på infartssemaforen och vidare till skivförsignalen och därefter går raka vägen till spännverket och slutligen tillbaka till ställverket kommer kurvhjulen vid semaforen och försignalen att komma i otakt vid linornas väremutvidgning. Kompensationshjulets syfte är att undvika detta.

Fantastiska ritningar!
Men hur fungerar 'kompensationshjulet' - går det att förklara så att till och med en byggnadsingenjör förstår det?

En annan fråga - på ritningen över kompensationshjulet finns i nedre vänsterkant något som jag tolkar som ett reviderings/ändringsfält. Några av ändringsnoteringarna är numrerade /1,2 etc/ andra inte. Var/är det praxis på maskinritningar? På byggritningar är alla ändringar 'litterade' /A, B etc/ för att tydliggöra vilka ändringar som skett.

undrar
Thomas K Ohlsson