En lite moderniserad variant av militärficklamporna (med plasthölje, inte järnplåt som i de äldre) tillverkades på 1980-talet av jönköpingsfirman Internationell Affärsutveckling AB, ofta använde de förkortningen IAAB. De tillverkade även elstängselapparater som dels såldes under deras eget varumärke Toro men även skyltade som bl a Alfa Laval. Firman gick i konkurs någon gång i början av 1990-talet och tycks ha rekonstruerats och kommit igång igen under namnet Agritron. De försökte sig på att lägga ut produktion i låglöneländer (Bangladesh och ev även Singapore) i slutet av 80-talet, och problem i de fabrikerna, bl a lär Bangladeshfabriken ha drabbats av flera översvämningar, var förmodligen en av de saker som ledde fram till konkursen.

De platta 4,5 V-batterierna har beteckningen 3R12 enligt IEC. Det ska tolkas som att batteriet innehåller tre rundceller av storlek 12. Jämför med att enstaka småbatterier kan heta t ex R03, R6 eller R20.

Tack för intressanta basfakta om de här 'gamla' ficklamporna. Men hur kom dessa ficklampor till egentligen? Hade militären alternativt järnvägen ställt samman en kravspec på en sådan här ficklampa att användas i tjänsten? Hade man alltså ett teoretiskt behov av en sådan här typ av torrbatteriförsedd ficklampa?

Och som Hellesens Änka kunde fylla genom att man redan hade ett lämpligt batteri (Tudor?) som man kunde bygga ficklampan runt? Är det här alltså ett exempel på en teknisk hönan- eller äggetsituation? Vad kom först alltså? Jag kommer inte ihåg om det fanns andra varianter på sådana här ficklampor för 4,5 V flata torrbatterier. Mitt starkaste minne är min pappas militärlampa med sin skyddshuv för att kunna begränsa ljuskäglan.

Men nog användes väl de här 4,5 V batterierna i andra lampor etc. också? Å andra sidan så hade jag själv en mer traditionell ficklampa med runda stavbatterier på 1,5 V styck som jag använde à la de ficklampor som poliser och detektiver använde i dåtidens filmer från Hollywood..

De platta 4,5 V-batterierna fanns redan på 1920-talet, kanske ännu tidigare. Har använts i många olika modeller av ficklampor även civilt, och de har också varit vanliga i andra sammanhang (t ex eldrivna leksaker, radioapparater och annan elektronik mm).
Det är inte helt ovanligt att bärbara transistorradio från 1960-talet strömförsörjs med ett eller två sådana batterier. Ser man på lite äldre radioutrustning så har jag en reseradio som troligen är tillverkad i slutet av 1920-talet, som matas med ungefär 15 (!) stycken sådana batterier. Vill minnas att det är två parallellkopplade för glödströmmen till rören och resten seriekopplade för att ge anodspänning. En Luxor batteriradio från 1943, har specialbatterier för glöd och anodspänning men ett platt 4,5 V-batteri för skallampan. I analoga multimetrar fram till 1980-talet, är det inte helt ovanligt att ett sådant batteri används för att mata kretsen för ohmmätning.

Stort tack för alla intressanta merfakta. Det vore intressant att få veta om de första platta 4,5 V batterierna togs fram för att passa ett speciellt specat produktprojekt? Dvs att man skräddarsydde batteriet till projektet.

Eller om man tog fram just en ficklampa när man råkade redan ha designat ett nytt slags batteri som man behövde en produkt till? Frågan om hönan eller ägget alltså?!