Jag har för mig att det fram till 1954 var ett problem med att ett tåg i ena riktningen kunde drabbas av plötslig stoppsignal om tåg i andra riktningen just då körde ut mot enkelspåret, och det var väl detta som de dubbla signalerna (huvud och dvärg) skulle skydda mot.

Ja, det framgår ju av den avbildade instruktionen att anläggningens normalläge var grönt från Stockholm, denna signal löste sedan ut när ett tåg från Kyrkviken närmade sig. Problemet var antagligen att det var svårt att anordna en ”anmälningsspårledning” i körbanan för tåg från Stockholm.

Anmälan behöver ju inte vara "fail-safe", så den kunde ha givits med växelomläggningsmagneten.

Den infördes väl först 1953 eller något sådant? Men innan dess fanns det å andra sidan kontaktledningskontakter så när jag tänker på saken var det kanske inte där skon klämde.

Kom den inte med Ängbyvagnarna? Det är ju lite knepigt med kontaktledningsmanövrerad växel när man har två strömavtagare.

För övrigt känner jag inte till något fall i Stockholm där anmälan med växelmagnet använts till någonting annat än en växel, det får nog ses som en typisk göteborgsgrej.

Du menar att det är bara i Göteborg man kan vara praktisk.