Regementen med spåranslutning, fanns någon princip? (Järnväg allmänt)
Sveriges försvarsmakt som vi kände den under 1900-talet var till största delen konsekvensen av övergången från indelningsverket till värnpliktsförsvaret som gjordes runt sekelskiftet 1800-1900. Ett stort antal regementen, idag lätt igenkända eftersom de byggdes efter en handfull typritningar, byggdes runtom i landet. Somliga av dem fick spåranslutning - men fanns det någon princip bakom vilka som fick spåranslutning? Det hela ser i efterhand ganska godtyckligt ut. Varför hade artilleriregementet i Kristianstad järnväg, men inte i Göteborg? Varför hade trängregementet i Örebro järnväg(*), men inte i Sollefteå? Och så vidare, trots att järnvägen var arméns viktigaste transportsätt.
(*) OK, den järnvägen hann aldrig byggas innan regementet lades ner.