Intressant att föreningen här skulle hetat ”Museiföreningen för Sveriges smalspåriga järnvägar” t o m maj 1963. Det -och förvisso också det nya/ det definitiva ”Järnvägarnas museiförening”- pekar väl liksom på nationella ambitioner? Vilket i det här fallet då iallafall delvis förklarar varför man ville/ kunde tänka sig byta det östgötska NVHJ-tunntenderloket mot det gotländska GJ-loket. Man kanske dessutom hade ambitioner att köra med loken/ loket, och därför räknade bort NVHJ-loket tack vare sin skadade sotskåpslucka? Sånt var då viktigare än anknytningen.

Likaså önskemålet om att erhålla ”ett ånglok av mindre storlek”. 1963 hade man/ fick man två stora lok; fd NÖJ 18 och NVHJ-loket, som alltså byttes mot Gotlandsloket. Fem år senare ”downsizade” man genom att avstå Gotlandsloket, och året efter S2p 3037. D v s två stora lok. Kvar hade man NÖJ 18 och STORUGNS, som då blivit det ”lilla lok” man sökte, men som man inte fått av SJ väl?

/ L G