Eftersom persontrafiken ökar mer än man räknat med får man redan år 1905 förstärka vagnparken med en tvåaxlig tredjeklassvagn från Fole. Vagnen, som får nummer 10, sambeställs med fyra likadana vagnar till LSSJ.

C 10 är inte lätt att hitta någon bild på, men på denna tagen i Skövde år 1913 ser vi den mitt i tåget. Vagnarna är DF 32, en CN-vagn, C 10, BCo 1 eller 2 och sist en finka.

Personvagnsparken är därefter oförändrad i mer än 15 år. Den skrala ekonomin gör att man inte har råd att köpa några nya vagnar, eller knappt att underhålla de man redan har. Först år 1921 sker nästa förändring av vagnparken då BCo 1 förses med teakpanel och två år senare görs samma förändring även på systervagnen BCo 2. Samtidigt konstaterar styrelsen att man sällan har behov av bägge vagnarna i trafik samtidigt, så för 1500 kr låter man förlänga godsmagasinet i Skövde så att den vagn som inte används för tillfället får stå under tak, eller som man i styrelseprotokollet uttrycker det: ”för att för framtiden bättre bevara den boggievagn, som ej vore i trafik”.

När SAJ på tjugotalet vill höja hastigheten får man som många andra banor problem med att de gamla finkorna inte tillåts på grund av för kort hjulbas. För att ersätta finkorna köper man därför en modern kombinerad person- och resgodsvagn littera CF från Kalmar Verkstad. Vagnen skiljer sig markant från den annars rätt ålderstigna fordonsparken. Den är över 10 meter lång, har 6 meters hjulbas och är dessutom utrustad med rullager för att kunna användas tillsammans med en eventuell motorvagn. Vagnen får ett något udda utseende då har öppen plattform i tredjeklassänden men inbyggd vestibul i resgodsänden.

Kalmar Verkstads ritning på SAJ CF 6.

När LSSJ tar över SAJ år 1935 är det en mycket nedkörd vagnpark som följer mer i affären, men å andra sidan är inte heller den nya ägarens alla vagnar särskilt moderna. Alla de fyra personvagnarna innumreras i LSSJs nummerserie, men mer om dess vidare öden i ett senare inlägg.

Post- och resgodsvagnar
Inför invigningen har man avtalat med Postverket om en daglig postkupé i bolagets tåg. Till skillnad från många andra banor går posten med på att ha en enklare postinredning i en av banans F-vagnar. Vagnen är i grunden en helt vanlig resgodsvagn med öppen plattform i ena änden. Postkupén inreds i änden utan plattform, där man istället sätter in sidodörrar med fönster vilket ger vagnen ett lite ovanligt utseende.

En delförstoring av en av alla bilder från Våmbs hållplats visar DF 32 som den ser ut banans första trafikår.

Här skymtar ena änden av DF 32, där man lite tydligare ser installationen av brevlådan i dörren. Bilden tagen i Skövde vintern år 1912.

Postkupén på SAJ dras in när LSSJ i slutet av 1910-talet höjer hastigheten på sin linje, varför posten till och från Skara och Lidköping återgår till att köras via Stenstorp.

Förutom DF 32 har man även två rena resgodsvagnar, nummer 30 och 31, liksom övriga vagnar levererade av VABIS. Bägge vagnarna levereras med inredning för trupptransport vilket får sägas vara ovanligt för resgodsvagnar.

SAJ F 30 i Varnhem. Den närmsta personvagnen är SAJ BCo 1 eller 2, därefter sannolikt C 10 och mitt i folkvimlet en av LSSJs likadana Fole-vagnar.

Systervagnen F 31 vid invigningen år 1904.

Alla tre resgodsvagnarna nedklassas (i den mån det inte skett tidigare) till G-vagnar vid LSSJs övertagande.