Innan den här diskussionen spårar ur helt:

1. När det gäller hemofili har jag råkat arbeta med kvinnosjukvård i 40 år, med tillgång till vad som under en stor del av den tiden var det enda koagulationslaboratoriet i Norden.

Kvinnor som bär ETT X-anlag kan få en mild form av hemofili. Detta är dock distinkt sällsynt jämfört med andra varianter av blödningsrubbingar som kan drabba kvinnor.

Kvinnor med DUBBLA X-anlag, således kvinnor som får en Hemofili A eller B av samma allvarlighetsgrad som drabbade män kan vissreligen förekomma rent teoretiskt. Jag har dock aldrig hört talas om det i praktiken.
Det bör väl sägas att ända fram till andra halvan av 1990-talet flögs blödarsjuka gravida kvinnor från hela landet till Malmö för att föda barn där.
De vanligaste allvarliga blödningsrubbningarna hos kvinnor handlar inte om koagulationsfaktorer utan om defekta trombocyter (blodplättar). Det allvarligaste jag varit med om var en kvinna som jämte sin syster hade Glanzmanns trombasteni. Hitflugen från en helt annan landsända. Det var strikta order: Man fick endast kejsarsnitta henne om hon skulle dö annars. Ingen hänsyn alls till barnet således.
https://rarediseases.org/rare-diseases/glanzmann-thrombasthenia/

Nog om det.

2. Y-kromosomens (eller avsaknaden av den) betydelse för tågintresse är givetvis en rent stollig och förflugen tanke. Det finns kvinnliga lokförare, internationellt framstående kvinnliga modellbyggare (Kathy Millatt, någon?) osv.
Att det sedan i hög grad är ett nostalgiskt intresse för gubbar (som jag själv) är en annan sak, måhända triggat av en barndom där många av oss fick Märklin- eller Fleischmann-tåg. Flickor som fick det är nog lätt räknade, så här är väl en viktig del av den kulturella indoktrineringen..

Det känns som om detta ämne är rätt uttömt nu.