Jag vill bara framföra att jag tycker angivelsen av kolförbrukningen för ångtåget verkar högt tilltagen. Brittiska ångloksdragna snälltåg mellan London och Edinburgh, som var både tyngre och avsevärt snabbare, klarade sig med 12 kg per km eller t.o.m. mindre, vilket skulle ge litet över 5 ton för Stockholm-Göteborg. Säg att vi lägger på litet för tätare stopp så borde vi ändå hamna under 6 t.

En liten belysning kan också en siffra från Statens Järnvägar 1922 (S.O.S.) ge. Förbrukningen av kol per 100 lokomotivkilometer var för ånglok litt A 1252 kg, litt B 1471 kg och litt F 1408 km.

Dessa kompletterande uppgifter påverkar inte de övergripande slutsatserna att energiförbukningen per personkm är lägre för dagens snabba elektriska tåg än gårdagens ångtåg, men nyanserar bilden litet i alla fall.

Faktorer som inte hänger ihop med ång- eller eldrift, och som jag tror inte har tagits upp i inläggen (?), är att rullmotståndet för dagens tåg är avsevärt lägre än för 1920-talets beroende på övergång till rullager istället för glidlager och annat material i räler och hjulringar.