Hej Conny!

Jag sätter alltid stort pris på dina intressanta och korrekta inlägg, men nu (lite med glimten i ögat) måste jag fråga dig vari du ser skillnaden på ånglokskörningen med B 1369 och den körning jag hade glädjen att få deltaga i med B 1149 inför försäljning till Canada. Båda körningarna ägde rum med betald SJ personal och med SJ som operatör, kan ägarskapet av respektive lok vid tiden för körningarna vara olika och grund till din ståndpunkt?

Eller är det så att SJ:s sista ånglokskörning var med B 1149 i februari 1992 ;-) ?

( eller finns det ytterligare någon senare körning ?)

Jag hoppades att mitt lite kategoriska påstående skulle få några ång gubbar att reagera. Tack Martin o Micke!.
Handlar om definition av ord som sista SJ körning / museilok eller inte museilok samt Järnvägsmuseums roll vid den tidpunkten.
Ibland har någon ställt frågan om sista reguljära ångloks körningen. Svaren brukar då bli än mer spretiga från 1930 talet till att sista ännu inte skett. Allt beroende på hur man definierar ordet reguljär.

Jag vet att DT var inblandad i flera ångloks körningar inför ev. försäljning utomlands. B 1149 var väl en av dessa?
Om vi ska utesluta förenings inblandade körningar (SJF 690), tillfälliga beordringar mellan SJ och föreningar (t.ex hjälpa till att växla vid strömlös bangård - Herrljunga), koppla in ånglok i ordinarie persontåg tillsammans med Rc (exempel OKBv) m.m smalar vi ner frågan lite.

Jag säger inte emot att körningen med 1149 kan sägas vara den sista SJ körning med ånglok, där föreningar / museilok inte var inblandade. Framförallt vilken upplevelse för dig att tjänstgöra :-)

Det som komplicerar är Järnvägsmuseets roll
Frågan om B 1149 1992 var ett museilok ägt av Järnvägsmuseet eller SJ lok var då inte helt tydligt. Däremot såldes loket av SJ och körningen du nämner en SJ angelägenhet.

Inför beslutet om avvecklingen av beredskapslok fick jag information att Jvm skulle leda avvecklingen och fördela ånglok, vilket i princip innebar att alla f.d beredskapslok efter det formella beslutet 1990-05-29 tillhörde Järnvägsmuseet.
I skriftliga GD beslutet 1990-05-29 nämns dock inget om Järnvägsmuseums roll.
I praktiken var det många viljor inom och utanför SJ som ansåg sig ha mandat att leda avvecklingen eller bara påverka avvecklingen.
När beslutet om transport stopp av f.d beredskapslok kom var flertalet lok redan fördelade.
Så småningom styrdes depositioner / försäljningar upp av Järnvägsmuseet och Jvm roll som ägare av kvarvarande f.d beredskapslok blev mer tydligt.

Det viktiga är erfarenheten och nöjet att ha varit delaktig av ånglok / beredskapslok som fenomen inklusive delar av avveckligen.
Fördelningen av lok blev till slut hygglig och jag tror de flesta föreningar blev nöjda.
Bevarandet av många lok tryggar även framtida reservdelshållning. Om nästa generation kommer att få se skrotning av föreningsägda ånglok och f.d beredskapslok återstår dock att se.