Egen rättelse till ovan inlägg: Även 1978 och 1982 slopades ett antal ånglok litt E, E2 och B. Därefter blev antalet beredskapslok c:a 150.

Efter ombyggnaden av ett antal lok litt E till E2 verkar iaf SJ inte ha gjort någon skillnad mellan E och E2 i prioritet. Om något distrikt t.ex. hade kortare vändskivor kunde man framställa att erhålla E eller B med tre axlig tender.
När den sista stora satsningen gjordes på E/E2 under senare delen av 1950 talet då ett antal lok litt E och E2 erhöll nytillverkade pannor gjordes uppenbarligen inte någon skillnad. Avgörande var mer att ersätta de äldsta pannorna, Därmed fick dessa lok en längre panntid och ställdes av som beredskapslok med ibland panntid kvar.
Dom sista driftångloken var även blandade litt E och E2.

När torrluftkonserveringen började i stor skala skulle alla beordrade lok provköras eller kall/varm tryckas. Försvarsbyrån rekommenderade distrikten att prioritera dom lok distrikten visste var i gott skick. En viss vägledning var de gamla beredskapskorten där varje lokindivid angavs hur många månader loket fick vara i tjänst innan ny revision. Minimum var 6 månader. Lok som ställdes av med panntid kvar fick betydligt längre tid. Jag har sett kort med upp till 72 månader.
Dom lok litt E, E2 och B som slopades 1976, 1978 och 1982 verkar främst ha varit dom lok som blev över efter dom omfattande provkörningarna och torrluftkonserveringar 1971-1974. I något enstaka fall slopades dock torrluftkonserverade och provkörda lok litt E och E2 av okänd anledning.

Jag tror inte man ska dra för stora växlar på att dom lok som slopades 1976 och 1978 var i sämre skick utan snarare att det var en administrativ anpassning till omfattningen av antalet torrluftkonserverade beredskaps ånglok.
I några fall lyckades även föreningar att köpa loss redan torrluftkonserverade beredskaps ånglok och som administrativt slopades av den anledningen. SJ stoppade en sådan försäljning till museiförening 1977/1978 (lok B 1430), men loket stod redan som slopat med anledning av kommande försäljning. Efter SJ provkörning av loket beslutades att upphäva slopning och återföra loket till beredskapsparken.

E 1195 Stockholms sista driftånglok som var kvar fram tills att driftångloken avvecklades 1972-04-01. Loket var ett av dom E / E2 lok som fick nytillverkad panna 1955-1960. Blev snabbt överfört som beredskapslok och torrluftkonserverades i Sundbyberg. Skicket var väl känt på Hagalunds lokstation.
Fotot är från 1970-06