Anledningen till att ha en gemensam spårvidd -normalspår då- var att gods (och i viss mån personer) skulle kunna förflyttas utan omlastning/ omstigning mellan orterna A och B. På långa ="över-regionala" avstånd t o m. Alltså var det då nåt Staten och SJ förordade. Och genomförde genom breddningar.

Så i dagsläget med alla (återinförda, typ) länstrafik- och privatbolag är sådant inte aktuellt längre. T o m inom de järnvägsföretag som bedriver både gods och persontrafik. Visst; ”Tågåkeriet” kan ju låta samma Rc-lok dra både gods och persontåg, men det är väl också enda exemplet? Annars handlar det ju om ”inriktningar” vilket medför att fler och fler persontåg utgörs av motorvagnar och inte loktåg. Så loken får gå i godståg. Förvisso, genom samverkan kan ju just lok användas i olika tåg. ”Snälltåget” som dras av ”Hectorrail”-lok då t ex.

Men nån samhällsvinst genom att t ex bygga om Roslagsbanan till normalspår -inte minst med beaktande på hur mycket som satsats och satsas på denna som smalspårig järnväg- kan inte vara vettig om man inte räknar med en jättemycket större resandeström Nynäshamn- Österskär om dessa slapp byta såväl vid Stockholm City som Tekniska Högskolan/ Stockholm Östra. Och det tror väl ingen?

Och genomförs Roslagsbanans utbyggnad via Odenplan till just Stockholm City lär väl dessa argument försvinna helt. Eller åtminstone med 50 % ( =ett bytte vid sistnämnda ställe)

/ L G