Ett bra exempel på hur "snacket" gick är NKlJ. Delen Deje Karlstad lades ner 1979 när Billerud ansåg att det var urmodigt att köa virke på tåg. Karlstad - Skoghall blev kvar på grund av godstransporterna från Elektrokemiska fabriken och en del godstrafik från skogssidan. Deje - Hagfors gick med gods till Munkfors och Hagfors. En massa gasol kördes på järnväg. När Uddeholms ägare inte längre ville driva järnvägen 1990 ville inte heller samhället driva järnvägstrafik. Deje - Hagfors kunde läggas ner utan mycket protester medan Karlstad - Skoghall under stor vånda tvingades på SJ/Trafikverket. Det skulle bara bli vut-bana och absolut ingen upprustning. Diskussionen vände så i samhället och Karlstad - Skoghall rustades ordentligt för en massa järnvägstransporter för Stora Enso, som hållit på med en mängd olika transportidéer, bland annat vänerskyttlarna.
Sensmoralen är att inget smalspår skulle ha överlevt den allmänna oviljan för järnväg. Nu pratar alla om att "rusta järnvägen", det är ju valår. Det betyder inte rustning av tex Fryksdalsbanan utan snabbtåg för alla stockholmare mellan Stockholm, Malmö och Göteborg. Gamla BJ är väl inte tänkt att rustas tex. Det kunde ju avlasta en del godstrafik på västra stambanan. Inlandsbanan från Kristinehamn och norrut kunde också avlasta alla redan överbelastade spår, som trafikeras idag. Omledningar vore möjliga då. Örebro-Svartå användes för omledning innan man lyckades lägga ner den banan. Samhället var inte intresserat av järnväg helt enkelt.

Intressanta tankar. Men något Trafikverk fanns inte då. Det kom först 2010.

Nej, det var Banverket som spelade den rollen. Jag kan komplettera med att Banverket även fick frågan att hålla liv i Deje-Hagfors, men bedömde det som alltför dyrbart.