Trafiken på den anslutande banan är att betrakta som isolerad och utan kontakt med någon omvärld, passagerarutbyte naturligtvis oräknat. Det finns t o m ett tekniskt hinder, spårvidden, för sådan annan trafik (jfr det tekniska hindret i form av fastlåsta sliprar som "kapar" NBVJ från Ervalla). Här förbehåller sig Transportstyrelsen rätten att tolka hur reglerna ska tillämpas. Jag har själv varit med om det vid en ansökan, där Transportstyrelsens handläggare själva tog initiativ till en dispens/ett undantag eftersom massan och komplexiteten av regelverket framstod som orimlig redan för Transportstyrelsens handläggare i förhållande till den verksamhet den skulle reglera, när den följde alla bestämmelser för en nybyggd infra som anslöt till det gemensamma nätverket.

Om trafiken på en sådan anslutande bana uteslutande "tillhör" verksamhetsutövaren så kan den (uppenbarligen) klassas på det enklare sättet även om det inte framgår av regelverket ifall man "bara" läser innantill. Detta var ett par år innan 4:e järnvägspaketet förvisso, men efter att EU-förordningar om säkerhetsstyrningssystem osv trätt i kraft.

Kollar man i den nya Järnvägssäkerhetslagen talar den om "järnvägsnät som är funktionellt åtskilda från den svenska delen av Europeiska unionens järnvägssystem och endast är avsedda för persontransport..." samt om "järnvägsnät som är avsedda att enbart användas för lokala eller historiska ändamål eller turiständamål..." som undantagna från densamma lagen.

Spårvidden utgör en sådan funktionell åtskillnad, även den sträcka som ligger gemensam med Trafikverket. Lagen tar inte upp hur den funktionella åtskillnaden ska vara beskaffad...