Jag har nu visat bilden för en fd kollega på växlingen på Östra. Han sa direkt och solklart: Växelviska!!

Vi resonerade lite om det andra föremålet. Båda två föremålen är troligen från ca 1900-1950. På den tiden fanns i praktiken inga eller mycket få föremål eller installationer i växlar som var ömtåliga och behövde skyddas. Där dög det nog med järnspett av olika storlek och utformning, och sådana kunde tillverkas i vilken bysmedja som helst.

Det spetsade träföremålet kan däremot ha varit avsett för att skrapa bort snö och is från mera ömtåliga delar på ett ånglok, dvs tex rörelsen, luftpump mm, men kanske även från fotsteg, tender, gångbord mm. Även på elektrolok kunde snö ansamlas, både utanpå och i maskinrummet (jag har själv pulsat igenom maskinrummet på en Mg där mängder av snö dragits in genom ventilgallren). På såväl ellok som ånglok måste alltid närheten till ev kontaktledning eller annars spänningsförande föremål och komponenter beaktas, och arbetsföremål bör göras i ickeledande (nåja, blött trä...) material.

Så, ja, snöredskap för bruk på fordon!