Många delar i detta.

Vad "andra" uppfattar eller inte, är inte möjligt att säga. Det finns ingen "certifiering", såvida man inte tänker in fastställandet av att man är en museiorganisation i Transportstyrelsens ögon. En sådan bör ju då agera 100% enligt de krav som ställs på den typen av organisation.

Jag tänker så här: Nummer ett är verksamheten, underordnat den kommer organisationsformen.
Men organisationsformen har betydelse för avtal, bidrag, avgiftsbefrielse osv.

Du/ni som jobbar för SMTM behöver fastställa era kriterier för samverkan, och de kan inte vara beroende av vad "andra" tycker utan bygga på vad ert uppdrag är och att det inte motverkas genom de avtal ni ingår.

Ni behöver bestämma er för vilka slags organisationer ni vill samverka med. Ett utgångsläge kan ju då vara vad som menas med "god föreningssed" http://www.voluntarius.com/God-foereningssed.htm .

Här finns inga färdiga krav som ska följas utan en övergripande bedömning av att föreningen har en ledning och en demokratisk process som stämmer med denna sedvänja.

Därnäst kommer frågan om det endast är sådana organisationer ni vill samverka med, och det är det ju inte. Ni samverkar ju med företag bland annat. Det är därför jag menar att organisationsformen är underordnad.

Det ni antagligen vill, är att samverka med organisationer som har en administration och ansvarsfördelning som gör det möjligt att teckna avtal om saker, och att det finns ett ansvarstagande som känns "bra" hos avtalsparten.

Frågan om ifall bidrag hamnar i privata plånböcker kan inte vara relevant, eftersom det vore ett avsteg från vad ett avtal, t ex om bidrag, säger. Hamnar t ex pengar på fel ställe gentemot avtalets avsiktsförklaring så kräver man tillbaka dem, så som avtalet rimligen stipulerar.

Om SMTM t ex ska deponera ett fordon, så måste SMTM:s egna riktlinjer för SMTM verksamhet rimligen vara tillgodosedda hos mottagaren, annars bryter SMTM ju mot sina egna riktlinjer om man gör något som leder till avvikelser. Däremot, om det handlar om försäljning, så kan SMTM inte ha "krokar" genom tid och rum tillbaka till sina egna krav och riktlinjer eftersom äganderätten i svensk lag är ganska tydlig med att den som äger något förfogar över det, d v s bestämmer över vad som händer med det. Den som äger, den bestämmer.

Andra vet säkert bättre men jag tvivlar på att en stämning om att man inte erbjudits återköp enligt avtal verkligen skulle hålla såvida man inte inskrivit något i avtalet om typ ett vite ifall återköp inte erbjudits.

Så, i sammandrag, vad sysslar organisationen med (och det kan då gälla delar av den, inte nödvändigtvis hela), stämmer det med vad "vi själva" tycker är viktigt?

Därefter, har organisationen en struktur som gör att det är möjligt att ingå avtal med den?

Om ja på båda, då är det alltså möjligt att ingå avtal eller fördela bidrag.

Huruvida organisationen sedan är "seriös" är godtyckligheter som man inte kan sätta upp regler för utan vidare. Vad innebär seriös, är det att man badar bastu tillsammans och fungerar socialt eller är det att man gör något på ett visst sätt som tilltalar den som äger beslutsrätten om samverkan, eller handlar det om förtroende för resultat? Med hjälp av begreppet "seriös" kommer man farligt nära gränsen för vad som kallas vänskapskorruption. (favorisering av vänner i den offentliga eller privata sfären till nackdel för andra personer) https://www.konkurrensverket.se/konkurrens/om-konkurrens/korruption-skadar-konkurrensen/

Den frågan om vad som är att betrakta som "seriöst" studsar alltid tillbaka på frågeställaren på så vis att denne måste formulera detta utifrån sina egna betingelser. Vad har frågeställaren att leva upp till själv, och kommer detta att omhändertas eller raseras av den tänkta avtalsparten? Vad kan avtalet reglera i den vägen?

Tänk t ex att någon får ett bidrag för att rusta ett lok, och sedan säljer loket för feta pengar. Varför gav man bidraget och påverkas detta ändamål av att loket sedan säljs? Om man som bidragsgivare ser ett problem med det, så har man saker att lägga till i avtalet kring bidraget. Om bidragets syfte var att bevara loket så är det väl bevarat även efter att det sålts? Vad är då problemet?

Om bidragets syfte var att loket bevaras på ett visst sätt, ja då måste det beskrivas i villkoren för bidraget och kopplas till något slags vite om avtalet inte uppfylls. Man kan inte lägga otillräckligt formulerade avtalstexter i knäet på mottagaren att själv uppfylla några slags outtalade krav och låta det vila på en bedömning av om avtalsparten är seriös, eller ansågs vara seriös då avtalet ingicks.