Intressant frågeställning - som bestämt inte skall underskattas.

Jag har själv 'varit med' i svängen som passiv intressent i omrking 50 år (dessvärre - avstånd, tid, övriga intressen, studier och senare arbete - dygnet har bara 24 timmar). Jag betraktar mig fortsatt som 'yngre', eller 'den yngste av de gamle' beroende på hur man nu ser det.... men de skiftande värderingarna gör sig bestämt gällande från mitt perspektiv.

Jag är själv medlem i speciellt en förening, där man arbetar stenhårt efter en principiellt 'hemlig' bevarandeplan, som antagits för kanske 20-30 år sedan, av medlemmar, där kanske 1/3 - 1/2 nu har passerat yttersta växeln, men samtidigt är frågan om at se över strategin fortsatt mycket ömtålig, och i övrigt, som icke-aktiv 'skall jag bara hålla k-n och betala min medlemsavgift'. Denna typ av konservatism kan i det långa loppet visa sig vara problematisk. Jag har därför mera avlägsnat mig från den delen av föeningslivet snarare än närmat mig det.

Det är viktigt att inse, att preferensernä ändras - lite i takt med vad vi upplevt 'för många år sedan'. Även om jag som liten parvel i slutet av 60-talet fick uppleva riktiga SJ ånglok i drift, så har jag minst lika stort intresse i 'brunlok och stålvagnar' och därför ser jag lite med bekymran hur beståndet decimeras - mera än vad som framgått i detta forum. Och så är vi tillbaka till den intrikata frågeställningen... vad gör vi med de historiska elloken framöver - men det är en helt annan fråga för en annan diskussion.