Våra preferenser ändras (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Conny Sernfalk, Thursday, December 29, 2022, 11:00 (455 dagar sedan) @ Johan M Vinberg

Sociala medier, nya synsätt på miljö och hållbarhet. På vad som är historiskt korrekt sett ur antikvarisk bemärkelse, på turistiska projekt, mm.
Det är därför inte så konstigt att vi idag mer än någonsin i detta forum och på Facebook har olika åsikter om våra volontärer i de ideella museiföreningarna uträttar stordåd eller inte.
För min egen del kan jag bara referera till erfarenheterna vid museijärnvägarna och i viss mån dito spårvägarna.

På 1970-talet var det en stor bedrift att byta loktuber på exempelvis BLJ 6 på AGJ, men betänk då att ett sådant arbetet bedrevs utomhus eller i en ouppvärmd liten träbyggnad.
Idag är ett tubbyte på ett ånglok mer eller mindre en rutinfråga.
Jag själv (och kompisar) tyckte vi var oerhört duktiga som på 1980-talets början bytte 14 slipers på en 100 m sträcka på ULJ vid en arbetshelg. Nu för tiden byter exempelvis Tjustbyggden nästan 3000 slipers per år mellan Västervik och Hultsfred.

Synen på vad som är framgångar och ”mycket uträttat” har jag märkt skiljer sig mellan äldre generationen museijärnvägare och den dito yngre. På 1970-talet (ofta utomhus i snöglopp) stålborstade man för hand ett godsvagnsunderrede och därefter målade det i blymönja.
Idag sandblästras och primas (med skyddsmask och skyddstält) samma godsvagnsunderrede.
Den äldre generationen blir därför ofta bestört när den yngre ifrågasätter en del insatser som redogörs i detta forum och på facebook. De äldre tycker de yngre är kaxiga och har hög svansföring, De yngre tycker de äldre lever i en glasbubbla och inte vill inse nutidens krav på effektivt arbete – även i en ideell organisation.

Generationsmotsättning?
Nä, knappast!

Men däremot olika värderingar beroende på att man har fått vitt skilda referenser och erfarenheter från nästan 60 års drift av museijärnvägar.

Jag delar till fullo din slutsats om olika värderingar utifrån skilda referenser och erfarenheter. Idag har generationsmotsättningar minskat betydligt i samhället men olika slutsatser beroende på bl.a ålder och referenser finns och kommer alltid att finnas.
Det optimala är när det finns en blandning i verksamheten av åldrar / kön och varierande erfarenheter. Det blir en berikning på naturlig väg.
SRJmf är kanske den förening inom branschen som lyckats bäst med blandningen. Det är mkt positivt att se många yngre under t.ex en normal trafikdag.
Vilka framgångsfaktorer har bidragit till detta?
Jag backar bandet till föreningens barndom 1969. En sub grupp av unga aktiva gavs namnet "Björnligan" då. Hur kunde den uppstå? Jag tror förenklat det var en blandning av dåtidens generations motsättningar och olika värderingar om hur förenings arbetet skulle bedrivas.
Mitt första besök på JTJ i Jädraås 1969 upptäckte jag t.ex. att den s.k Håma skrapan (med hårdmetall) användes för att avlägsna färg från vagnskorgar. Det var något helt annat än dom slöa tre kants skraporna som användes.
Väl hemma pratade jag med dåvarande ordföranden i SRJmf som direkt avfärdade inköp med hänvisning att man går inte och köper skrapor för (tror dom kostade 150 kr) när det finns tre kants skrapor. det var bara att fortsätta med gamla skraporna, medlet bums, stålborste och busshammare att knacka rost med. buss hammare var dom som fanns som nödhammare i bussar att användas i fara. Efter ett tags användande blev spetsen platt och föga effektiva att knacka rost med.
Jag sparade länge min veckopeng och köpte en egen Håma skrapa så småningom.
Jag testade den en vinter på NÖJ 16/ Osten och skrapade hytt taket som sedan målades. Loket stod i det s.k stupet vid Stockholm Ö. ingen värme, el eller belysning e.t.c, men ett antal ficklampor lyste upp något i mörkret.
Sandblästring då var det någon som sas kanske kunde användas i framtiden men förmodligen först efter att människan bosatt sig på månen.
När SÅS bildades 1974 hade alla Håma skrapor (även andra metoder för färgborttagning användes). Det var inget problem att få dessa skrapor gratis samt all färg som sponsring av ALCRO.
Så det är inte bara olika värderingar utan även tidens förutsättningar/möjligheter och krav som ändrats. Då fick även ekonomin styra (eller brist på ekonomiska förutsättningar) vid t.ex. inköp.
Vilka metoder kommer att användas vid fordonsupprustningar/ revisioner om 50 år?


Hela tråden: