Under 10 år har jag haft ansvarat för driftångloken på JVM = även budget, möjligheter och begränsningar kring dessa. Att JVM ska hålla ånglok igång är för mig en självklarhet, men att föreningar ska orka/kunna/ha råd, är inte alls en självklarhet längre som när BJs, KJmf mfl var de stora föreningarna och körde långa resor med ånglok.

Jag brukar gilla att diskussioner blir mer allmäna och f f a mindre kopplade till enskilda föreningar. Och än mindre till personer. Utan företeelser. Då slipper man också mycket känslor. Som å andra sidan är det som i mångt och mycket bär upp den ideella ”gammeltågsbranschen”. På gott och ont.

Ånglok är inte alla gånger egentligen jättekomplicerade jämfört med andra motsvarande fordon och annan teknik. Men de kräver en del gammalt hantverkskunnande som inte är självklar idag, ens hos tekniskt intresserade. Och när det gäller renoveringar, drift och underhåll av elfordon i framtiden så kommer dom säkert att bli minst lika komplicerade. Fast kanske av lite andra skäl: Teknik som kanske är ”mer känd”, men komponenter som saknas, och inte kan nytillverkas. Digitala grejer och kretskort t ex. Du kan iallafall inte fixa nåt i smedjan, liksom.

Det Stora Problemet, eller utmaningen, med ånglok idag är väl att såväl vidmakthålla som bygga upp nya kompetenser när flera banor och föreningar saknar ånglok i drift. Visst; dom kommer säkert när påbörjade renoveringar är klara. Men då menar jag kompetensen att driva och därmed köra ångloken, kompetensen att renovera vidmakthålls och förstärks förhoppningsvis i samband med de pågående renoveringarna -gör dom inte det lär väl renoveringen aldrig bli klar, och då löser Den Stora Frågan sig själv, liksom!

Sen får man tänka på en annan sak: På 70-talet kunde man komma över ånglok som mer eller mindre var i driftskick. Så är det inte idag. Endera har de körts länge och mycket på museibanor/ hos föreningarna, eller också har de stått avställda i decennier. Och då kanske inte alltid -eller iallafall hela tiden- under "helt idealiska förhållanden". Därmed går det inte att "sparka i gång loket under en presenning och bar himmel", typ.

På ULJ är läget ur flera synpunkter bra då man såväl har driftslok som bedriver omfattande revisioner. Även om det då fordrar ”dubbla resurser” s a s. Men då kommer dom också. Genom nya intresserade aktiva inte minst, som inte bara är utan f f a blir kunniga. Men resurser i alla former är en sak som vi aldrig får tillräckligt av.

/ L G