Nostalgi betyder att vi längtar efter något som vi tidigare upplevt.
De flesta besökare vid museijärnvägar har inte upplevt ånglok och trävagnar i reguljär drift.
Alltså är de inte nostalgiker. Dessa besökare kan lika gärna besöka något av landets historiska och kulturhistoriska museer.
Däremot är många av Sveriges modelljärnvägsentusiaster nostalgiker. De skaffar lok och vagnar som de upplevde under sin uppväxt, och inte sällan bygger de upp järnvägsstationer som de upplevde under sin uppväxt.
Att äldre järnvägsentusiaster skulle älska D-lok betvivlar jag. D-loket som stod i Bjärnum var till salu, men ingen av landets 7000 järnvägsentusiaster ville ge ett bud som var över skrotpriset. Om det däremot hade varit ånglok av littera J eller S4p tror jag inte det hade varit svårt att finna köpare.

Nostalgi kan även tydas som längtan efter en tid som flytt.
Ska vi gå efter ditt resonemang kan vi lägga ner alla museibanor efter som de använder fordon som ingen (ytterst få) upplevt i reguljär drift. Men du missar med att många som kommer och besöker museibanorna vill visa upp vad de varit och åkt med som barn, dvs åktur med sina föräldrar på museibana.

vart får du ifrån att det bara finns 7000 järnvägsentusiaster? tycker summan låter låg.

Att ingen entusiast köpte loket i Bjärnum kan ju med bero på att det behövs utrymme och ställa upp det på. Alla har inte plats för ett D-lok hemma i trädgården.

Något i dimension 7000 , i mycket ungefärliga tal kan vara rimligt . SJK drygt 4000 plus övriga föreningar (men många är med i flera och en del i ingen alls. Kanske lite svårt att definiera en riktig tågentusiast .
För MJ tycker jag mig se att det blir allt färre ångloksmodeller och mer moderna modeller.