Som vanligt har mycket vettigt och tänkvärt skrivits i denna tråd, Ja, i dessa trådar snarare. Vad jag verkligen har tänkt till på är detta med att i sammanhangen hellre använda begreppet och tänka på ”autencitet” i stället för ”musealitet”. Där det då finns grader även av detta, d v s mer autentiskt o s v.

Nostalgins påverkan på hur och hur mycket man känner för ”gammeltågsverksamheten” är ju nåt som ständigt återkommer i dessa sammanhang. Inte minst då betydelsen av egna upplevelser. De tror jag generellt överdrivs, inte minst i dessa tider av ”upplevelseverksamheter”. Visst; nostalgin finns alltid där, men kanske då minst lika mycket kopplade till vad pappa och farfar upplevt, och inte bara en själv?

I så fall skulle ju i stort sett ingen under 70 idag ha några upplevelser och därmed intressen att såväl arbeta med som åka efter ånglok. Men så är det, vad som än kan sägas ”ibland från vissa håll” (typ). Det är nostalgi, och hur ångloket ser ut, låter och luktar får då kopplas till autenciteten.

Vi har varit inne på det, och även i det sammanhanget kan man ”ta igen på gungorna vad man förlorat på karusellen”. D v s en välordnad museibana med (i övrigt) fina fordon, faciliteter och resmål kan mycket väl kompensera för avsaknaden av ånglok. Framförallt om resenärer och besökare inte förväntar sig sådana. Banan kanske inte kört ånglok på flera år -kanske t o m aldrig?

Gör de det blir saken lite annorlunda. SkJ och ULJ har nämnts här som exempel på banor som i stor utsträckning bygger sin trafik och därmed mycket av sin verksamhet på ånglok. Ja, JTJ borde vara ett ännu tydligare exempel! Därmed förväntar sig besökare ånglok, men om banan tydligt talar om att man tillfälligtvis kör utan ånglok -p g a brandfara eller maskinskada t ex- så accepterar nog de flesta besökare det. F f a om tågen rullar ändå och kaféerna fungerar som de ska.

Just SkJ har i detta sammanhang ett intressant koncept. Iallafall hade man det den varma sommaren 2013, när jag var där. Man utnyttjade då gästande ULJ´are till att ha ett påeldat ånglok i gång i Brösarp när tågen drogs av diesel p g a brandfaran. Ångloket tuffade då till beskådan på bangården, och så kunde man få titta in i hytten (när loket stod still!). Således kunde besökarna uppleva ånglok även om de inte kunde åka bakom det. Men det var inga problem, f ö är det ju svårt att se loket när man åker i tåget.

Så kan man ju göra när huvudstationen -där den absoluta majoriteten besökare =resenärer startar sin resa- är samma som utgångsstation för tågen. På ULJ blir det lite svårare när de flesta resenärer utgår från Uppsala men tågen från Faringe……

Så här såg det iallafall ut i Brösarp i juli 2013 när de uppländska lokförarna Gustavsson och Danneskog förevisade ånglokets (SJ E2 979) arbetsmiljö för intresserade :-)

/ L G