Förtryckta biljetter av edmonsontyp (Järnväg allmänt)

av Göran Kannerby, Saturday, January 28, 2023, 08:34 (425 dagar sedan) @ sepernik

En teori är att utfasningen påbörjades redan i 1970-talets början och att den tillgick så att edmonsonska biljetter såldes ut så länge lagret räckte. Rimligen räckte det längre på mindre stationer, därav att Enköping hade sådana kvar men inte Tillberga. Detta stämmer också med min minnesbild av resor i slutet av 1970-talet kring Värnamo. I Värnamo såldes inga edmonsonska biljetter, däremot på småstationer därikring.


Biljetten Enköping-Tillberga kom från en Hugin biljettmaskin, i det fallet var det alltså inget lager som kunde ta slut (om nu inte papprullen eller trycksvärtan inte räckte).

[image][image][image][image]
Däremot kunde förstås förtryckta biljetter ta slut.
En annan olägenhet var när priserna ändrades som då fick justeras för hand. Noterar att man tycks ha gjort likadant i Finland.
Mej veterligt har jag inte sett några biljetter där priset ändras mer än en gång vilket får mej att tro att det ändrade priset påfördes när biljetten såldes, kan förstås vara en missuppfattning.
De osålda biljetterna representerade ju å andra sidan ett värde som bara borde kunnat justeras då instruktion om detta utfärdats så min gissning är antagligen felaktig.

Aha! Då var det sannolikt snarare så att mindre stationer fortsatt fick klara sig med dessa maskiner.

Därmed är vi egentligen inte ett dugg närmare svaret på varför Tillberga b-x var tvungen att ta till blanko-blocket.

Jag tror din teori om att prisuppdatering gjordes först vid försäljning är korrekt. För att hålla ordning på lagervärdet summerade man helt enkelt antalet biljetter i varje relation och multiplicerade med aktuellt värde istället för vad som tryckts på biljetten.


Hela tråden: