Är begreppet tunntender ett historiskt belagt begrepp eller ett ord uppfunnet av sentida entusiaster? Är inte "tunntender" något som från början kom från en (sentida?) benämning av de vattentendrar med trätunnor som SÖJ hade för att ta sig över Alvaret då det inte gick att sätta upp vattentagningsfaciliteter där?

Syftet med den separata vattentendern på de lok du nämner var ju att sänka lokets axeltryck och vad jag förstår var det en tillfällig lösning i väntan på att kunna sätta upp sidotankar när banan Hultsfred-Västervik tålde mera, men den dagen kom väl aldrig. En tenderversion av NBJ/NVHJ 15 som jämförelse.

HWJ hade ju också andra trix som t ex på lok 22 och något/några till där loket var försett med ett mindre vattenförråd på någon/några hundra liter för att kunna ta loket in och ut ur stall utan tender, detta p g a korta vändskivor. Ett tanklok med tender alltså, om man ska kategorisera hårt.

Den geografiskt närmaste "tunntendern" på normalspår tror jag blir NSBs Dovregubbar (type 49), som hade Vanderbilttender.