Eftersom strömavbrott förr var vanligt förekommande var ställverken försedda med ackumulatorer. Motorerna i växlarna drevs med likström. Om jag minns rätt var spänningen 120 volt för växlar och 30 volt för signaler.

Skillnaden mot modernare saker (75,85 och 95) är att strömavbrott (även mycket korta) inte är säkerhetsfarliga.

Däremot går det inte ens att lösa upp en låst körväg utan ström så för möjligheten att lösa situationen just nu behövs batteristödet. Tågvägsställaren låses av en klack och det behövs ström igen för att lyfta upp den.