Jag har hittat några uppgifter i boken "Ånge - Ett stationssamhälles utveckling" av Runo Nilsson och Bo Arvidsson.

"Förbigångsspåret renoveras"

Samtidigt som man i början av 1960-talet byggde de nya infarterna från Ovansjö och Moradal till ankomstbangården byggdes också ett förbindelsespår mellan de bägge infartsspåren. Det var 600 meter långt, men inte inkopplat i FJB-systemet. I varje ände av spåret fanns spårspärr, låst och med nycklarna förvarade i rangerställverket.
Anledningen till att spåret byggdes var, att om bangården skulle bli oframkomlig efter en stor olycka eller under krig, man ändå skulle kunna använda stambanan. Spåret behövde aldrig användas för sitt ändamål, utan blev till o från uppställningsplats för vagnar, som skulle in till verkstad.
Sedan ett uppställt tågsätt en gång i slutet av 1970-talet kommit i rullning och klättrat över spårspärren mot Ovansjö – dock utan att någon olycka hände – förbjöds dess användning som uppställningsspår.
1989 kom frågan i ett annat läge. Banverket ställde en fråga till SJ, om man genom att införliva spåret i FJB-systemet, skulle köra framförallt godståg förbi Ånge och därigenom avlasta bangården däroch samtidigt minska gångtider m.m. Dessutom skulle underhållskostnaderna på växlar och spår inne på bangården minska väsentligt. SJ svarade dock, att man för tillfället såg större nackdelar än fördelar med en ombyggnad, varför frågan lades på is.
I juli 1994 – precis då beslut om nedläggning av rangerbangård och trafikverkstad kommit – hade Banverket ändå beslutat att spåret skulle rustas upp, vilket naturligtvis ytterligare ökade frustrationen i Ånge. I dagspressen hette det nämligen att ”avsikten med upprustningen är att möjliggöra direkttrafik för tåg som trafikerar stambanan och som inte behöver passera Ånge bangård/station. När spåret är klart slipper tåget göra den tidskrävande omvägen genom Ånge”. Farhågorna var stora, att även en del resandetåg skulle köras denna väg och omöjliggöra uppehåll i Ånge. Dessutom ansågs också lokförarnas stationering i Ånge vara i fara.
Spåret färdigställdes dock – till en kostnad av runt 44 miljoner kronor. I detta ingick en ny färrstyrd station, Ångebyn, mellan ankomstbangården och Ovansjö. Bangården i Ovansjö byggdes också om och reläkuren där flyttades några hundra meter mot Alby.
Dock blev det inte mycket av någon direkttågskörning förbi Ånge. Ståltågen mellan Luleå och Borlänge, som är mycket tunga och därigenom sliter hårt på spår och växlar, går till en del denna väg, men ofta måste även dessa tåg angöra Ånge för personalbyte och när detta skrives (2004) är det inte aktuellt att dra några resandetåg förbi Ånge.

Rätt underlig framtidsvision man hade så här i efterhand.
Botniabanan ledde ju till att man fick rätt , men inte pga triangelspåret för det kör ju inga persontåg på Norra stambanan mellan Bräcke och Vännäs så där undviker ju dom tågen Ånge, Rejält..
Nattågen till/från Jämtland kör ju i dom mesta fallen via Sundsvall då det är bättre bana den vägen så dom kan ju inte naturligt nog ducka Ånge, så där skedde ju utvecklingen helt åt ett annat håll än man trodde då.
Godsbangården är ju upprustad så där är ju betydligt mera trafik än det var 2004.

Dock så kör det ju en hel del tåg via det omtalade spåret , en hel del "Skidturisttåg" och även godståg kör ju den vägen , speciellt ARE tågen som är väldigt tidskänsliga så är det säkert en skön tidsinbesparing.

M.V.H Anders.k.