Må vara att en järnvägsmuseiorganisation (oavsett museet var statiskt eller rörligt) på 60- och 70-tal hade en stark ledare som drev verksamheten framåt. Utan fotfolket stod man sig slätt. Just Linköping är ett exempel på det. Connys omnämnande att Unvér var en duktig förhandlare ledde till att man inte behövde fotfolk att bygga Rydhallen (100% finansierad av Östgötabanken, inkl bygge) och schakta diket för den kommanderundbanan. Men när väl dessa projekt var färdiga så blev verksamheten oerhört statisk, och till en del material vandaliserat, utan att åtgärder insattes av just ett samling fotfolk.

Och faktum är att utan en fint och helhjärtat stöd från distriktschefen Wilhelm Sherman i Norrköping hade man knappast kommit in i lokstallet på Linköping Norra, än mindre bevarat de fordon som nu finns i Valla.
Det är ingen slump att idén med att ha Linköping Norra som bas och en museibana där (enligt Christer Brimalm) dog helt och hållet i och med att Scherman flyttades till Malmö för att bringa reda i det distriktet där.
(Ödets ironi ville att samme Scherman var sedan med och "städade upp" i SkJ när deras starke man slutade). :-)

I andra organisationer som under pionjäråren fanns det en skara aktiva som lojalt accepterade den starke ledarens dominans. Dessa bidrog i högsta grad till att verksamheten utvecklades och fungerade. En sådan krets av fotfolk sakandes, som sagt, i Linköping.

Hilsen
Johan

Tack Johan för dina nyanseringar och viktigt påpekande av Schermans roll. Enligt tidigare inlägg erhöll föreningen ett mkt fördelaktigt ekonomiskt avtal med SJ (Wilhelm Scherman) om både uppställning av rullande materiel vid Linköping N samt SJ upprustning av rullande materiel.
Bengt hade väl ett par fackliga kollgor som fotfolk men om jag förstått rätt var det främst administratörer och skrivfolk.
Var kanske positivt att man anpassade målen efter sina egna förutsättningar (och omvärld) vid den tidpunkten d.v.s. mer statiskt museum i Ryd.
Öppnade den inriktningen upp för andra intresserade att istället engagera sig för att bevara Vadstena-Fågelsta några år senare?
Starkt ledarskap kan utövas på många olika sätt med mer eller mindre förtroende bland medlemmar. Under den här tidsperioden fanns även i hela samhället en stark anti auktoritär rörelse vilket hos en del föreningar kunde innebära stormiga möten / årsmöten och försök att avsätta styrelseledamöter som hade ett mer gammeldags ledarskap eller av andra skäl få in nytt blod i styrelsen.