Tråkigt att det gått så illa med detta fina och trivsamma hotell, tack vare Anita och Arne.
Första gången jag som lokförare hade överliggning där glömmer jag aldrig (på 1980-talet).
Jag skulle komma dit mitt i natten, och frågade mina kollegor hur jag skulle komma in.
De sa att jag skulle gå till köksingången inne på gården, och nyckeln ligger under mattan utanför dörren.
"Ni behagar skämta" sa jag, men kollegorna var allvarliga. Och mycket riktigt, utanför dörren låg en tjock gummidörrmatta och under den låg nyckeln till dörren!
För att komma till rummen gick man igenom köket med den blå nattbelysningen, och i kylskåpet hade Anita lagt in en stor räkmacka och en kall öl. Vilka tider! :-)