Dessa berättelser är nog bara några exempel på att man förr mer eller mindre undantagsvis gjorde uppehåll (där det inte var planerat) med persontåg på ställen för att låta personer stiga av eller på.
Jag minns från Malmbanan norr om Kiruna på 60-talet tåg 752 strax före avgången från Kiruna C på fredags- eller lördagskvällarna, då alla fiskare skulle ut till sina favoritbäckar under helgen. Det stod kanske ett tjugotal personer framme vid loket och föraren stod i fönstret med anteckningsblock. Resandena sa exempelvis att "jag vill hoppa av vid tian, eller tjugosexan" eller något liknande. Man menade då bäcken vid km 10 eller km 26 från från Kiruna C. Och självklart stannade tåget för avstigning vid bäcken.
Sven B

8<...

I mitt jobb som trafikplanerare för SJs Norrlandståg hade vi ockå en del udda lösningar genom åren.

Ett exempel var 93:an och 94:an som inte hade fast uppehåll i Nattavaara, men då en familj på orten bedrev nån slags turistverksamhet ville de skicka folk med tåg, så en gång i veckan kom det ett mail från familjen och sedan blev det ordergivning via körordersystemet om extra uppehåll. Det var ju naturligtvis inte optimalt, så 93 och 94 fick sina fasta uppehåll istället näst tågplan. Det kostade ju inte många minuter. En annan grej var att det fanns ett dansställe i Trehörningsjö som tydligen var vida populärt och Banverket hade fixat en liten plattform åt dem, så där kom det också propåer om extra uppehåll. Då kunde det dessutom vara rätt mycket folk som skule dit eller därifrån.

Ett tag byggde man vindkraftverk i Lappberg. Normalt körde man med inhyrd Y1 in till Gällivare men ibland gick de inte och därifrån kunde det på mail komma allehanda förfrågningar om stopp på än det ena och än det andra tåget. Det brukade normalt lösa sig, även om det var tajt många gånger när det ringde i tjänstetelefonen vid 18-tiden på fredagen: "Jo, skulle vi kunna få 93:an å stanna, vi är några som vill hem och vi har köpt biljett från Gällivare nyss". Bara å ringa trafikkontoret som fick ringa fjärren som gav order til föraren. Det var inte ovanligt med olika förfrågningar om stopp längs med olika stugor eller nedlagda hållplatser mellan Kiruna och Narvik, men det glesade ut med åren. Jag anade efter tag att mörkertalet nog var ganska stort, men vad gjorde det...

Sen hade vi postväskan till Sjisjka som på nåt mysko vis överlevt alla operatörsbyten och tidens tand. En gång i veckan skickas en postväska med regionaltåg till Sjisjka och sedan går den i retur dagen efter. På min tid gick den i 96 och 95, men jag vet inte hur det är nu. Sjisjka hade då en bofast...

//Fredrik

Den här tråden väcker gamla minnen från Malmbanan på mitten av 80-talet. Exakt årtal är något dunkelt men jag och ett antal naturfotografer var på fotosafari i Abisko nationalpark. Vi gjorde också dagsturer till bl a Tornehamns kyrkogård, vanligen kallad Rallarkyrkogården, där många rallare som dött under bygget av Malmbanan ligger begravda.

För att ta sig dit kunde vi hoppa på Narvikståget på Abisko Turist men istället för att bara åka den korta sträcken till Björkliden och gå därifrån så hade vi ordnat med SJ i Luleå (tror jag det var) om att få ett extra stopp vid den gamla hållplatsen Tornehamns kyrkogård.

Därifrån var det sedan bara en kort bit genom björkskogen ned till kyrkogården med alla sin vita träkors. Förutom alla gamla rallare så ligger bl a SJ:s tidigare GD Axel Granholm med fru och den legendariska kockan vid Malmbanebygget Svarta Björn begravda här. Efter dagens fotograferande gick via sedan den gamla rallarvägen dryga 3 km tillbaka till Björkliden där vi tog ordinarie tåg hem till Abisko turist.

Min undran nu är om man kan göra sådana här ad hoc-turer med benägen hjälp av järnvägen och stiga av vid Tornhamns kyrkogård? Eller är det inte längre möjligt? Bilder på den gamla hållplatsen från 2021 tyder på att byggnaden verkar vara i hyggligt gott skick.