Lite (?) förenklat; den stora skillnaderna mellan tidsperioderna var väl att 1943 var Finnshyttan en "vanlig" mellanstation på linjen Hagfors- Filipstad. Men tio år senare försvann smalspårsanslutningen till Filipstad så Finnshyttan blev sydostlig ändstation för NkLJ med överföringsramperna flyttade från Filipstad (?)

Men omledningen av Inlandsbanan skedde ju först ytterligare tiotalet år senare, runt 1964. Då tog man ju i anspråk den sedan ett decennium oanvända smalspårsbanvallen för en (oelektrifierad) normalspårbana som vek av åt öster strax innan Finnshyttan, och fick "en stick" in mot själva Finnshyttan och ramperna.

Men hade NkLJ ingen anslutning till normalspåren i denna ända i ett decennium då? Och därmed inga ramper här? På denna skiss finns ju ett spår till Filipstad Ö, och det var väl den ursprungliga normalspårstationen i den staden? Så fanns det fram till 1951 (isch) [i]två[/i] linjer upp till Finnshyttan; en smalspårig från Filipstad V och en normalspårig från Filipstad Ö? Som sedan ersattes av en normalspårig från då enbart normalspåriga Filipstad V?

/ L G

Nyhyttan- Filipstad Östra- Finnshyttan var ju normalspårig, och trafikerades från 1876 till omläggningen 1964 av godståg, som sedan nedlades .
Rampen låg ju i Nyhyttan vilket syns tydligt på kartan som visades här.

Jag antar att det är en felskriving: du menar väl att rampen fanns i norra änden på [b]Finnshyttan[/b] station (mellan utfarten mot Hagfors och Hemtjärn)? Till Nyhyttan fanns det väl aldrig smalspår (åtminstone inte någon del av NKlJ)?

Filipstad Västra - Finnshyttan var ju smalspårig , Filipstad Västra var ju Bergslagens järnvägars station i Filipstad , både BJ och föregångaren till Nklj öppnade 1876 också

Så Finnshyttan har ju haft normalspår fram till nerläggningen, 1964 blev det omlagt bara.

Frågan är varför man byggde så krångligt från början , verkar varit svårt för dom tre bolagen att enas.

Östra Värmlands Järnväg och Bergslagsbanan var ju konkurrenter om frakterna från Bergslagen till hamn - och förlängningen var hamnarna i Kristinehamn och Göteborg konkurrenter. De hade ju knappast något intresse av att samarbeta med varandra.

För Filipstad Norra Bergslags Järnväg (FNBJ, senare en del av NKlJ) och gruvorna i Taberg var det naturligtvis en fördel att ha kontakt med både ÖWJ och BJ och kunna spela ut dem mot varandra när det gällde fraktpriserna.

/Funderar Leif

M.V.H Anders.k.