Enligt boken "Svenska ellok", SJK nr 67, av Tore Nordin, Lennart Wretman m fl var Oc försedda med två drivboggier som mot lokmitt var förbundna med varandra genom buffertar och en kopplingsanordning för överföring av dragkraften. Korgen vilade på glidpannor i boggierna och kunde vrida sig i förhållande till dessa genom avlastade vridtappar. För att korgen inte skulle belastas av några horisontella krafter kunde en av vridtapparna förskjutas något i lokets längdriktning. Förenklat beskrivet. Så man får anta att Oc hade en styv ram.
Enligt boken överensstämde de med tyska EG nr 511-537. Boken nämner också att de av ASEA levererade EL1, men tillverkade i Norge, i hög grad påminde om (hade) Oc som förlaga.