Haha, tack för den Göran!
Själv fick jag en liten anekdot från framlidne Allan Berntsson på sommartåget till Lysekil 2014.
Jag bifogar en bild på fr.v. honom, Lennart Söderlund och lokföraren Göran Sandström.
Allan berättade om när han på senare delen av 40-talet skulle fälla bommarna vid en numera borttagen övergång på bangården vid utfarten från Lysekils station.
Stinsen stod där och ropade till Allan att han skulle fälla bommarna innan tåget kunde avgå. Allan hade dock fullt upp att försöka fäkta bort en irriterande geting ska svärmade runt honom.
Stinsen ropade åter irriterat till Allan; Fäll bommarna nu! Tåget måste avgå! Allan fortsatte att fäkta och kämpa mot getingen innan han till sist kunde fälla bommarna manuellt.
Vill minnas att stinsen återigen röt åt Allan att fälla bommarna. På den tiden jobbade det hela 75 personer vid Lysekilsbanan, berättade han. Detta var när han började 1946. En bild bifogas på övergången.

Han sa även att dom bytte om i ett litet förråd byggt mot muren ut till Landsvägsgatan, bakom där Pressbyrån hade sin kiosk, bredvid där tågvärmetransformatorn stod.
En morgon kom det en stor råtta ut ur en stövel som hade stått där över natten.
Han sa även att när de skulle fixa det läckande taket på Lysekils stationshus, så hade takpappen hamnat över läkten istället för under! Det verkar dock väldigt märkligt!

Växlaren Lennart Söderlund började vid SJ 1955 och gick i pension vid 60 års ålder 2000. Den 11 mars 2014 berättade han om livet vid Lysekilsbanan.
Jag ser i mina anteckningar vad han berättade om. Det gick blandade tåg med en 2-axlig personvagn som även hade resgodsavdelning med konduktörskupé. Man hade varmvagnsgods.
Det kunde t.ex. bestå av potatis eller målarfärg. Lennart lämnade ut gods vid Gåsebergs station i nån timme mellan 8 och 9 på morgonen och sen i Brodalen fram till eftermiddagen på 60-talet.
Folk hämtades i Hallinden på morgonen för att komma till jobbet i Lysekil. Det fanns ju även en tur som slutade i Brodalen där det fanns en mekanisk verkstad som tillverkade körbara maskiner och truckar.
Vid viadukten i Buahöjd fastnade tågen i snön och en van norrländsk lokförare satsade genom snövallen så det smällde till i plogen.
Lennart fick med sin lokomotor (Z43 eller Z65/Z70) ibland hjälpa godståg som fastnat i Buabacken (med 25 promilles lutning).
Vid lastning i Häggvall (i hans tidigaste karriär) där godståget skulle uppför Häggvallsbacken mot Gåseberg, så fick man ibland backa ut på linjen halvvägs till Lyse station (över ½ km) och ta sats!

Detta är det som jag har antecknat. Jag tror jag får höra med Lennart igen om vad han vet om t.ex. vagnbjörnen som fanns i Lysekil under ca 10 års tid fram till mitten på 60-talet.
Jag vet att brandmän körde den med en AEC dragbil när de inte hade nåt larm att åka iväg på. Det fanns ett par spårstumpar nere i Norra Hamnen på andra sidan stan där de kunde ställas för att lastas med varor från t.ex. plåtburkstillverkaren Bansviks AB och kanske även Skandiaverken och nån konservfabrik som Öhnbergs (intill spåret) eller Boviks (på andra sidan hamnen). En bild bifogas på AEC dragbil och vagnbjörn med en pålastad G-vagn som lämnar Norra Hamnen på Drottninggatan för vidare färd till Södra Hamnen och bangården där.

Mvh Mikael Kristensson i Lysekil som ingick i Lysekilsbanans dokumentationsgrupp och är ordförande i LMS, Lysekils Modellsällskap.