Skyddsutrymmet var inte en vagn utan en halv vagn (snarare 2 axlar), även om det av praktiska skäl blev en hel avstängd vagn på Roslagsbanan.

75 ton över 60 km/Tim var inte den enda begränsningen (även om det var den enda som hade betydelse på Roslagsbanan på 1970-talet). Så fort som hastigheten översteg 40 km/timmen så fanns det en viktbegränsning (högre än 75 ton i intervallet 40-60 km/tim) och vid 80 km/tim blev bestämmelserna ännu skarpare.

Efter vad jag sett så var bestämmelserna ännu mer komplicerade före 1959, jag skummade vid något tillfälle 1921 års säo och där talas om 1/8 boggievagn.

Det var för övrigt inte bara trävagnarna som var underkastade skyddsutrymmesbestämmelserna, även Bo6 påverkades: i SäoK 1959 nämns att dessa måste ha vestibulen närmast loket låst.

Den normala lösningen på skyddsutrymmesproblemet verkar ha varit att ha en vagn som ändå inte var upplåten för resande närmast lok, typ en resgodsvagn.

I SÄO skiljde man väl inte på "stålvagnar" och "trävagnar" utan på "rammsäkra vagnar" och "ickerammsäkra vagnar". "Rammsäker" definierades som att man kunde trycka på buffertbalkarna i båda ändarna med ett bestämt antal ton utan att ramen deformerades och likaså trycka högre upp på korggavlarna med (lägre) antal ton otan att korgen deformerades. Det senare klarade givetvis inte trävagnarna men inte heller Bo6.

Att låsa vestibulen på Bo6 visade sig få den oönskade effekten att passagerare som kom i sista sekunden och hoppade upp på fotsteget just när tåget började rulla, upptäckte att de inte kunde komma vidare in i vagnen utan blev kvar på fotsteget till nästa uppehåll.

Man satte det sitället in ett speciellt lås i dörren mellan vestibulen och resten av vagnen som kunde låsas på så sätt att man kunde gå från vestibulen in i vagnen men inte tvärtom, i kombination med skyltar med text ungefär "Förbjudet att uppehålla sig i vestibulen närmast lok". Här är texten nästan läslig om än spegelvänd.