Loket är högerkört.

Har ägnat hela dagen åt att dokumentera fordonssamlingen här, med benäget tillstånd och ”ledsagare”.

De amerikanska loken som står här har liknande lösningar men med annat utförande.

Loket är en WD 2-10-0 (En av tre som finns kvar här i Grekland)

Eldstaden på en WD 2-10-0 (Samma på 2-8-0 varianten)

Ett av de amerikanska loken ser ut så här inuti eldstaden.

Båda loken har firebox arch tubes, av lite olika varianter. På båda bilderna saknas eldstadsteglet. Notera att båda loktyperna har fyrboxar byggda i stål.

Ritningen nedan visar fyrbox och en del av pannan på WD loken - både varianterna hade i grunden samma panna och fyrbox som byggda, skillnaden låg i rosten (något bredare på de tiokopplade loken) och längden på pannan (lite längre på de tiokopplade loken). På ritningen syns firebox arch tubes under eldstadsteglet. Man ser även fallrosten.

Som jämförelse, på bilden nedan visas de två thermic syphons i fyrboxen på ett brittiskt Merchant Navy lok. I detta fallet så är bilden tagen efter renovering av panna och fyrbox, och eldstadsteglet är inte monterat ännu.

Jag har försökt att gå igenom all tillgänglig litteratur kring hur loken uppförde sig under drift, men inte kunnat få nån vettig bild. ”Kvaliten” på loken verkar ha varierat en hel del har jag fått berättat för mig.

Konstruktionskvaliteten varierade något, det handlade ju om krigslok som byggdes i en takt på 7 lok i veckan. Med det skrivet, när loken hade gått igenom en första översyn i Storbritannien så ansågs loken vara pålitliga och slitstarka - dom var särskilt omtyckta i östra England och i Skottland.